Mumari.se ❤ Foton

Jag är allmänt irriterad, för att jag har ont i kroppen, för att jag är sjuk IGEN och när jag är på det humöret räcker det med en liten liten droppe för att det ska tok-rinna över!
Den här "aktiva listan" på blogg.se, den kan ju inte fylla den funktion den var till för från början?
Jag har ju precis börjat blogga här på blogg.se, från att ha bloggat på Blogger tidigare och visste inte vad den här aktiva listan var för något.
Nu vet jag det.

Det är en lista som får många att ge upp sina riktiga liv för att istället ägna all sin tid åt att:

1. Spamma sin egna blogg med meningslösa inlägg, typ en mening bara för att ett inlägg ska pingas.
2. Spamma andras bloggar med kommentarer i stil med "Svara på dagens fråga i min blogg!" eller "Kolla in i min   blogg vilken fantastisk sak som hände mig!" eller "Vill du veta hur man kan tjäna 700 kr på två timmar,  kanske?" (den var nog mest komisk) Sen skuttar man runt i fyrtiotusen bloggar och kopierar in samma kommentar i alla.

Det resulterar ju i att folk blir nyfikna, eller som jag blir -irriterad, och går till spambloggen och tittar. Vips så höjdes besöksstatistiken något! Hurra!!
Men till vilken nytta? Känns det så j*kla kul att kolla sin besöksräknare och gnugga händerna när man ser att man fått jättemycket sidvisningar: -"hehe.....där lurade jag dom allt att komma hit och hjälpa mig upp på aktiva listan med ett inlägg som tog 30 sekunder att skriva...."

Att dessutom spamma andra bloggar med raggningskommentarer är ju ännu mer patetiskt! Okej att vara desperat, men man behöver ju inte skylta med det.
Jag tycker dessutom att det är oförskämt att skicka in såna kommentarer till bloggare som faktiskt tänkt till lite och lagt ner lite själ i det dom skriver.

Ursäkta språket och håll för ögonen mamma, men jag tycker att det är som att blogghora!

Vill förtydliga också att jag inte menar att alla på listan är så som jag skriver ovan, jag antar att man kan förtäna att hamna där och dom som inte förtjänar det gör allt för att komma dit.

Sittandes i soffan med dator och en tidning i knät hade jag tv:n stod på i bakgrunden. ZTV....
Jag kollar i stort sett aldrig på tv så jag har ingen aning om var det var för program, men Kissie var med i det programmet också. Men det var inte det jag skulle komma till.....min blick fastnar på en märklig kvinna med döda djur på axlarna, hon verkar lite frånvarande och eventuellt har någon häst rymt från hagen. Det slår mig hur lik hon är Samantha i Sex and the City! Verkligen!
Jag slötittar bara och slänger ett öga då och då mot tv:n, jag noterar tillslut att Samantha-look-alike:n är en kille. Undrar om han tar det som en komplimang eller som en man?


Lite OT...måste bara påpeka att de där gröna symbolerna i vänstra hörnet på tv:n har varit där i två veckor nu och irriterat mig dom få gånger jag vill titta på tv. Jag kan inte få dom att försvinna!
Loke har tryckt på fjärrkontrollen så att dom hamnade där..... Loke brukar trycka på fjärrkontrollen och ändra massa saker, vi brukar lösa det genom att stänga av Tv:n och sen sätta på den igen. Då brukar den liksom återställa sig själv. Men inte den här gången inte. Vi förstår helt enkelt inte hur vår Tv funkar!
På våran Dvdspelare i sovrummet har ungen också varit och fixat. Han har aktiverat någon slags barnspärr så att man inte kan använda knapparna på själva spelaren, utan endast på fjärren.
Det måste vara en avancerad barnspärr eftersom vi vuxna inte får bort den, den har varit där i ett halvår.
Om vi väntar ett halvår till kanske loke har lärt sig prata och kan berätta för oss hur våra aparater fungerar,

Jag fick Amelia med posten idag, precis vad jag behövde dom korta stunder jag får ligga still på soffan och koncentrera mig på att vara sjuk!
Blondinbella dyker upp överallt hon, också i det här numret av Amelia.
Rubriken är "De nya bloggtyckarna" och Blondinbella, Hanna Fridén och Katrin Schulman är dom de skrivs om.
Amelia har gett Blondinbella två små klatchiga amelia-a:n i betyg, Hanna och Katrin har fått 3 stycken.

Om Blondinbella står det att hon coachar andra unga bloggare, på vilket sätt gör hon det? Genom att andra bloggare läser hennes blogg eller är det så att hon sysslar med någon slags bloggskola som jag inte känner till?
Blondinbella vill gärna vara en förebild för unga tjejer till skillnad från Katrin, hon påstår att hon skriver enkom för sin egen skull och vill absolut inte ses som en förebild....speciellt inte för unga tjejer!
Ganska bra självinsikt i alla fall :oD den kunde hon dela med sig lite till Blondinbella av!

Sen jag såg Blondinbella på Debatt på svt har jag väldigt svårt att se något av det hon skriver som vuxet, jag hör bara hennes barnsliga röst i huvudet! Som en ljudbok ungefär spelas hennes blogginlägg upp i min hjärna....


Foto: Scanpix

Fredagen den 12 februari
Blondinbellan kör en innelista på fredagar. Hon framför på ett intellektuellt sätt sina tankar, här är nummer ett på hennes lista innehållandes två punkter:

1. Kvinnlighet.
Oavsett om man är feminist, idrottare, pojk-flicka, whatever! Så tycker jag att det är på tiden att vi bejakar våra feminina sidor. Under senaste tiden har det varit ett sånt hysteri om att vi ska vara jämställda med männen. Det är väl självklart! MEN ska man behöva vara mindre kvinnlig för det? Ska vi sluta svassa runt i kjolar, höga klackar och målade läppar bara för att vi ska se professionella ut? Vi ska njuta av att vi är just tjejer och bry oss mer om vårt yttre. Jag är trött på kvinnor/tjejer som har slutat bry sig om hur man ser ut. Världen idag är utseendefixerad, face it!

Tisdagen den 26 februari
När jag funderar över händelsen igår kan jag trots allt se en viss humor i det....
Den stackars kvigan med vitt trasselsudd på hornen vill bara vara med sin flock. Hon vet inte att hon har blivit totalt oigenkännlig. Trots råmanden är kommunikationen väldigt bristfällig.
Hon springer efter sin familj; "Vänta på mig!"
Dom är helt sjukt rädda för monsterkvigan och springer för livet, räddast av alla är tjuren, han som är så stor och stark....; "Hjälp!! Rädda sig den som kan!" Han kan inte känna igen henne en endaste liten gnutta.

Kvigan jagar efter flocken som bara springer fortare och fortare, bort från detta otyg till monster.

Tänk om Jeff skulle reagera så om jag helt plötsligt skulle sätta på mig exempelvis en slokhatt på huvudet! Han kanske skulle få panik och skena runt fram och tillbaka i huset med vitt uppspärrade ögon. Jag skulle springa efter och försöka tala om att det bara är jag, hans fru, med en slokhatt på huvudet. Men han är så panikslagen att han bara inte kan se några som helst likheter mellan hattmonstret och hans fru. Det slutar med att han hoppar rätt ut genom fönstret så glasbitar bara flyger och springer i en rasande fart till skogs och försvinner.......ja.....tänk om...

Tisdagen den 26 februari
Mannen kom hem efter att ha varit utlånad till en annan bonde igår hela dagen. Han säger åt mig att skynda mig ut, det är halabalou i hagen där Highlanddjuren går. Fort på med ytterkläder och sen springer jag ut.
I hagen rusar flocken fram och tillbaka som vettvillingar. Det tar ett tag innan jag får grepp om situationen.
När jag tittat på dom en stund ser jag att ena fjolårskvigan har något rasslande på ena hornet, ett vitt trasselsudd.
Hon springer efter sin familj och dom är fullkomligt livrädda för henne och verkar tro att hon är ett monster som jagar dom!
Kvigan själv verkar inte förstå varför dom är rädda utan fortsätter att springa efter resten av flocken.
Trasselsudden kvigan har i hornet är gammalt elband som blåst in i hagen...
Vi försöker locka fram kvigan men hon vill bara till sin familj som bara vill bort från henne.

Flocken springar i en rasande fart och ränner rakt igenom stängslet. Alla utom ena kossan som står och mumsar kross helt oberörd.
Jag ser hur urtidsdjuren liksom åker i ett långt tåg bort över åkrarna.
Jag skriker till Jeff att dom har rymt, springer och kastar mig i bilen för att försöka stoppa flocken och få den att vända hemmåt. Jag kör in på alla vägar jag kan tro leder fram till fälten där dom rusar fram, Jag kör fort som en dåre, men korna springer ännu fortare. Jag får lova att ge upp och åka hem.

Hemma står grannbonden och pratar med Jeff, korna står i hans trädgård och han vill ha bort dom så dom inte går in till hans kor.
En vild jakt med grannar inleds. Jag far runt i pickupen på åkrar och vägar och försöker få dom åt rätt håll. Nån gång ska man väl få utnyttja bilen som terrängbil....
Det är kolmörkt ute och när vi fått dom att lämna granngården måste vi ge upp.
Vi var av den åsikten att stressar vi dem inte så att flocken håller ihop så kommer dom att gå hem själva när dom lugnat sig, det gjorde dom sist. Grannen var mest orolig för sina kor så första prio var att jaga bort dem där ifrån.
Vi han se att kvigans monstertrassel lossnat men tyvärr har flocken delat på sig i två grupper. Tjuren och äldsta kon har lämnat de andra.

Jag var stressad och gråtfärdig och näsblodet sprutade av stressen, en granne tyckte synd om mig, det gjorde jag med. Hemma stod 70 hungriga kalvar och väntade på välling, vi hade inte ätit middag, det enda jag fått i mig under dagen var en 1iten macka. *svimfärdig*

Jeff fick göra lagårn själv sent på kvällen, den stackarn, jag var inne med barnen. Han hörde flocken råma i närheten innan han gick in så vi tror att dom är på väg tillbaka.
Planen nu är att vänta in dom, inte stressa, vi har kört ut flera ensilagebalar för att locka in dom i hagen och jag tror att dom kommer hem så fort dom ser att allt är som vanligt. *hoppas*

Jag hörde dom råma närmare när jag var ut med hundarna tidigt i morse, det kommer gå bra, tänk positivt.
Tjuren ska slaktas inom en snar framtid, äldsta kon med, mitt i stressen funderade man om man skulle få hit någon som kunde skjuta dom på plats, men vad tar kål på en tjur? En AK4?

*ser mig själv framför mig i camouflagebyxor pepprandes med en AK4 och ett patronbälte över axeln*

Man får väl inte skoja om sånt, det är mycket man inte får och min hjärna är utmattad och leker bara flipperspel när jag försöker tänka. "Jag kan både köra bil och fota samtidigt"

Fredagen den 29 Februari

Jag tror att Blondinbella kör med mycket falsk marknadsföring.....
Jag skulle mycket väl också kunna försöka med det på grund av min skräck för att åldras.

Eftersom Blondinbella så vitt jag har hört endast är sjutton år så har hon ändå stor erfarenhet från systembolaget och beklagar sig över att det är jobbigt när man själv måste gå och plocka sin alkoholdrycker;
"Hatar att det är självbetjäntning, mycket bättre så som
det var förut när man hämtade det man skulle ha i kassan. "
(intressant stavning där..)

Blondinbella kanske i själva verket är en skruttgammal tant som sprungit och köpt likörer och Rositor sen urminnes tider,och som bara har det riktigt bra ekonomiskt och därför har kunnat lägga avsevärda summor på att se ung ut.

Jag måste vara helt lost när det gäller ny musik! Jag har uppfattat att yngre bloggvärlden är som besatta av en grupp som heter Tokio Hotel. Bland annat Kenza verkar ha en riktig fjårtis-crush!
Men jag har aldrig hört dom så vitt jag vet! Frustrerande att högtalarna inte funkar på min dator....jag blir nog tvungen att starta upp mannens "tjejdator".....sen...så bra kan dom väl ändå inte vara....
Jag kan inte heller påstå att sångaren ser särskilt snygg ut :D för det är väl en manlig sådan, eller inte? Nu är det bäst jag är tyst innan jag gör bort mig mer! (foto: ap) Joppe, han ger blanka f*n i sminkade popsnören och istället rullat ihop sig till en boll, eller har han redan kastat in handduken?

Klippt och klistrat från min messenger när jag berättade för min vän Mia om larven:

M@rie säger:
kolla filmen på min blogg
Mia säger:
aha oki
Mia säger:
nämen stackars liten han kommer ju dö ju
M@rie säger:
ja, alldeles säkert....
M@rie säger:
ska jag ta in han ?
Mia säger:
ha ha, nja han dör nog i vilket fall som helst, vad äter dom?
M@rie säger:
han kanske kan bo i en burk..
M@rie säger:
ingen aning, blad
Mia säger:
Hi hi ja det funkar nog kanon
M@rie säger:
fan, jag springer ut och kollar han är kvar
Mia säger:
Ja skynda skynda!!! Rädda Joppe död eller levandes!
Mia säger:
Ha nu fick han ett namn oxå!
M@rie säger:
så där ja, han ska få lite halm också

Det här måste ju vara ett litet missanpassat vårtecken! Den har förvisso päls men.....

Jag halkade in på den här sidan, rätt in på en artikel om hur kroppen förändras efter man fött barn. Det är en stor bild på en tjejs mage, bilden är tagen en vecka efter förlossningen och jag har svårt att tro att det är sant! Hon måste ha fött en liten minibebis! Det syns för sjutton ingenting, inte ett spår över att magen varit utspänd. Visserligen gick hon bara upp tio kilo, men iallafall...

Jag gick upp nästan 30 kilo med mellanbarnet (tänk då på att jag bara är 156 cm lång.)...... jag gick ner dom kilorna ruskigt fort och kvar blev all hud. Och alla bristningar! Magen ser ut som ett sånt dära påslakan i "bäckebölja-tyg", alternativt en gigantisk skrynklig pung. Det är inte alls kul. När jag gått ner alla kilon och blivit smal igen insåg jag att det var bättre att fylla ut bäckeböljan med lite fett, det har jag fortfarande inte lyckats med. För övrigt har jag inget emot bäckebölja-påslakan, dom är frasiga och sköna, men magen fick gärna vara slät.
Fatta vilket gyllene tillfälle jag hade när det blev modernt med hög midja igen, då hade jag bara behövt knöka ner magen i byxorna och inte släppt ut den förräns läggdags....





Men nej...jag kör stenhårt med låga jeans....det där är inte snyggt.

Det ska börjas i tid!



Loke som en klockren "yuppie"
Shit....kommer ni ihåg när yuppienallen kom? Ojojoj....det var stort det...pappa hade en gigantisk Ericsson Hotline, den så kallade yuppienallen. Den var sensationell, bärbar och smidig. Tänk att man kunde ta med sig den överallt! Pappa såg lyxig ut när han kånkade runt på sin yuppienalle och jag minns att jag tyckte det lös så fint om den. Det roliga är att pappa har kvar sina gamla telefoner, fast han använder dom inte nu....tilläggas bör...

Min första mobiltelefon var en Philips Diga, jag var inte så jättetidig med att skaffa mobil, det var nog 1998 om jag inte minns fel. Den var liksom liten och smidig tyckte man då. Jag tror inte ens att den gick att skicka sms med!



Tänk alla ungdomar idag som alltid sett det som självklart med mobiltelefon och dator. Jag kan själv inte förstå hur man klarade sig utan!

Vi har fyndat idag....

Vi tog vår röda spruttnick-volvo och åkte till Ica Maxi. Eftersom det snart börjar tjatas från mannens sida om hårklippning så måste det ha varit högre makter som ledde oss till hyllan med klippmaskiner.
Det är ju riktigt ap-tråkigt att lägga stora summor pengar på en klippmaskin, men vi hade turen att hitta en oförskämt billig modell från Philips. Det bästa med den är att mockafjösen som man justerar länden med sitter fast helt och hållet, och kan alltså inte trilla av under klippning.
Nu slipper vi sådana här missöden vid hårklippningen :o)

För att man ska vara säker på att det är just en klippmaskin för håret man har köpt så står det så här i bruksanvisningen:
"Apparaten är endast avsedd för att klippa hår på huvudet. Använd den inte för något annat ändamål."

Jag undrar genast; vad kan man mer använda den till och vad kan hända då?

Nöjda med fyndet gick vi ut till vår Röda Fara. Till min förvåning stod det ingen röd Volvo på parkeringen uten endast en mörkt brunröd Volvo.
Förvirrad insåg jag att det faktiskt var den bilen jag köpt tidigare idag, jag måste ha missat den lilla detaljen, jag trodde att den var röd-röd liksom, kanske något solblekt också....
Det skrämmer mig något;

1. Jag kan mycket väl försöka ta fel bil på en parkering.
2. Jag kan också ha missat annan väsentlig information om bilen.
3. Jag uppvisar tydliga tecken på åldersdefekter.

Vi sitter hemma hos svärföräldrarna och fikar. Jeff berättar om något han köpte förrut...:

Jeff: -Det var ju där på Wessels, i Uppsala...
Jag: -Vad sa du sa du?
Jeff: - Jo jag sa att det var på Wessels jag handlade.
Jag: -Men så kan du ju inte säga, det var ju ljusår sedan det hette
Wessels. Jeff: -Men jag säger alltid Wessels.....Jag: -Det heter Coop nu, men ska du säga nå annat får du ju säga B&W!
Wessels har det ju inte hetat så länge vi har funnits till *asgarvar*
Jeff: -Men alla jag känner säger Wessels....
Jag: -Det säger kanske mer om hur gamla dina kompisar är......*kliar mig i
huvudet och skrattar ännu mer*

Johoppserru....

Nu har vi väl allt en Svensson kan önska sig?
Villa, vovve och volvo!
Vi for till Sala efter att lagården var gjord för att provköra vår nya pärla.

Den var fantastisk! Snygg, högblankpolerad, svart inredning helt i skinn,
ja allt vad man kan önska av en bil.........
....eller....överdrev jag lite nu? Ja, kanske lite då, men den gick bra i
allafall! Vem bryr sig om petitesser som skinninredning och sådant lull-lull?
Jag tycker att den diarréfärgade inredningen faktiskt har sin charm :o) lite retro liksom.
Och elhissar, det är bara onödigt larv, bättre med rejäla doningar som
vevar och sånt. Tyvärr så har bilen varit gubbägd sen den var ny på
artonhundratalet utom dom senaste fem åren, så kopplingen var kanske inte den
bästa, men det är smällar man får ta.

God Morgon!
Ni som bara behöver vrida upp värmen på elementen när det är kallt ni är lyckliga ni...... Här är det tio minus ute, innertermometern har jag i protest gjort mig av med..... vi kan bara elda för att få värme på elementerna, och det hinner bli utkylt över natten.

Oh, äntligen hemma.....
För att dra dagen i korta drag så åkte vi först till mina föräldrar för att måla ägg och äta påsklunch. Som ni såg på kortet i inlägget innan så är det mer snö än vd det var i julas!
Efter lunch och fika hos mamma och pappa åkte vi vidare till Jeffs föräldrar. Där blev det smörgåstårta och vi firade Jeffs lillebror som fyllde år. Han är faktiskt fortfarande så ung att mn kan fira sin födelsedag utan ångest, i varjefall kunde jag det när jag var i hans ålder, det är efter 25 det vänder....


På väg hem från svärföräldrarna släppte jag av Jeff på gården där han jobbar till och från och där vi även köper kalvar. Han skulle köra en traktor med nån dyngtunna därifrån till oss så jag fick ta bilen själv hem.
Det var inte det roligaste, bitvis så snöade det så mycket att jag knappt såg vägen. Halt var det också och jag får nojjor av vår tunga cheva när det är halt. Jag inbillar mig att den rätt som det är tänker skicka i en lägre växel så jag får världens sladd.
Den gjorde inte det den är gången heller, men för säkerhets skull så körde jag snigelsakta.

Barnen satt i baksätet och funderade på vad människor kom ifrån. För något år
sedan berättade Ellen för Alfred att människor var apor förr i tiden och att för
jätte-jättelängesedan så var mormor och morfar apor, innan dom blev mormor och
morfar.
Nu ställde Alfred Ellen mot väggen och undrade om det verkligen var
så.
Jag förklarade att det var för ännu längre sen, långt innan mormor och
morfar föddes.

Barnen tyckte det lät rimligt, och kom fram till att det
alltså måste ha varit mormors mormor som var en apa.
Jag la ner diskussionen
om tidsperspektiv och såg fnissande mamma och pappa framför mig som apor...

Sisådärja....hemma igen efter en tur till stan.

Det blev ett drive-in-besök på Max och efter det strosade vi runt i Gränby Centrum.
När vi hade parkerat hörde vi någon slags sång, typ Pärleporten eller något liknande. Då fick vi syn på ett tåg av människor kånkandes på ett stort kors gjort av stockar! På deras jackor stod det svenska kyrkan och dom rantade runt planlöst med korset och sjöng.

Ellen: -Jag tror jag vet nu varför dom går runt med ett kors.........
.......det är någon som har dött!
Jag: -Mmmmm...det är Jesus...

Det är mycket prat just nu om dom stora bloggerskorna som tjänar pengar på att blogga, delvis på annonsintäkter men också på produktplacering, smygreklam.
Första reaktionen hos många bloggar som skriver är att dom är upprörda, det är "fel" att tjäna stora pengar på sin blogg.
Maria Wetterstrand har skrivit i Expressen vad hon anser om smygreklamen.

Jag kan inte tycka att det bara är fel fel fel.
Smygreklam förekommer överallt.
Skulle inte exempelvis Blondinbella ha så mycket läsare som hon har skulle inte företagen välja att produktplacera varor via henne eller annonsera för stora summor. Så på ett sätt (för många säkert ett bakvänt sätt) så förtjänar hon de intäkterna bloggen ger henne.
Jag personligen unnar henne de pengarna, även om jag inte på något vis tycker att hon skriver bra eller delar hennes åsikter. Men eftersom hon har skapat sig en sådan stor läsarkrets så är hennes blogg värd pengarna.

Smygreklam förekommer på alla möjliga ställen, jag läste en gammal artikel om att Svt blivit fällda för smygreklam för att en gäst i programmet hade en tröja med ett tryck med ett jeansmärke. Svt ska kolla upp vad gästerna har för kläder. Jag tycker att det är helt sjukt....
Öppnar man ögonen så är väldigt många offentliga personer "offer" för reklamen. Många många fler än vad man tror är förmodligen sponsrade med till exempel kläder där varumärket framgår tydligt och är ombedda att använde dessa vid offentliga evenemang som Tv-sändningar etc.

När det gäller bloggvärlden så är det ett ganska nytt fenomen och det sticker i ögonen på folk att man kan tjäna pengar på sin hobby, att skriva, och att man dessutom inte behöver skriva något speciellt vettigt för att håva in pengar.
Jag anser att det är så som reklamvärlden ser ut i dag, mer eller mindre tydlig, och jag tycker faktiskt inte att det är fel.

Däremot kanske man borde fundera över att lägga in reklamundervisning i grundskolans obligatoriska samhällskunskap, och lära ungdomar att granska med kritiska ögon och tala om för dom att produktplacering faktiskt förekommer, ofta, och att det förmodligen inte kommer att minska.
Jag är också ganska övertygad om att de flesta av tex Blondinbellas läsare inser hur det ligger till och jag tror (hoppas) att Blondinbella trots allt har så pass mycket innanför pannbenet att hon inte väljer att marknadsföra något hon inte kan stå för eller inte tycker om. Då binder hon ris åt sin egen rygg.

Blondinbella är bara ett exempel i sammanhanget, och kanske det bästa exemplet, men jag vet att andra bloggar som Engla och Kenza och säkert många fler också just nu är föremål för granskning av konsumentverket.

Många skriver och uppmanar till någon form av bojkott av Blondinbellas
blogg, varför, vad hjälper det? Tycker man om det hon skriver eller tycker om
att uppröras över det hon skriver (som jag ofta gör) så......enjoy!
När eller om hennes blogg tjatar slut på läsarna så kommer hon heller inte
få samma summor som hon får nu, jag tycker att det är rättvist.

Det är så sjukt.....
Jag hade en läsare, som jag aldrig har träffat, som så vitt jag vet bodde på andra sidan Sverige. Han var nog den som kommenterade absolut oftast och verkade glad och trevlig. En dag försvann han bara, för att aldrig visa sig igen. Istället fick jag mig en avlusning av hans fru. Ni kan läsa historien om det HÄR.
Jag kan fortfarande inte låta bli att fundera vart han har tagit vägen? Inte ett knyst sen dess liksom.
Antingen så blev hans fru skitpissed och körde över hans dator med en skördetröska för att sen sanda vägen med datorströsslet som blev över, eller så fick han ståplats i Nybroviken?

Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som var så farligt med att han läste och kommenterade min blogg, men man ska icke glömma att jag äro född blond... Så till min läsare som försvann....; ett litet livstecken? Jag och min enarmade bloggvän brukar fundera var du tagit vägen!

Hilfe, jag är mörbultad.
Jag hann i princip bara in och klä av mig ytterkläderna efter morgonlagårn s ringde djurbilen och sa att han snart var framme. Det var bara att bege sig ut igen.

Det gick hyfsat bra att lasta kalvarna, men en del var som råstarka vilddjur och vägrade gå. Dessutom blev det rejält halt i gången, och just där lyckas jag halka, jag for frammåt mot dyngrännan och försökte ta emot mig mot en grind, missade och fick någon kant rätt in i revbenen i stället. Det gör oooont och jag har blåmärken överallt......
Det är tur att jag alltid har praktiska kläder när jag jobbar, bara att slänga in i tvättmaskin ;o)
Jag undrar bara hur jag ska kunna ha klänning nu och visa mina långa ben som har blivit fulla med blåmärken........men visst kan man ha tights under klänningen? Då kanske jag slipper frysa när jag jobbar också ;o)


*fram för mer kvinnliga arbetskläder*

*Rusning i filéfabriken*

Snart ska dom här småttingarna lastas på djurbilen för transport till en
annan uppfödare.
Vi har flyttat alla som ska åka till en och samma box under
morgonen. Det var lite bökigt med Loke i lagården när kalvarna skulle fösas
genom gångarna, men jag löste det genom att stänga foderbordet med en grind där
Loke fick vara under tiden och leka med diverse hinkar. Funkade finfint ;o)

Det märks att man är van vid landets lugna lunk.
När jag kom till Stockholm med tåget så kände jag att "shit, vilken rush det är", överallt!


Jag hade planerat att gå från centralen till stället där vi skulle ha mötet, men givetvis var ju tåget försenat så min tidsplanering sprack. Jag rusade ut från stationen, irrade planlöst runt ett tag och försökte minnas kartbilden jag kollat på på eniro. Insåg att det den hamnat längst ner i hjärnan, under stressen och alla intryck så jag kom fram till att det var lika bra att ta en taxi, det kunde väl inte kosta så mycket!
200 spänn skulle det kosta visade det sig! Jag tyckte det var hutlöst för den lilla biten, dessutom stod det ju miljardes taxibilar på rad som ändå inte verkade ha någor att göra. Med dom argumenten lyckades jag pruta en femtiolapp och kom precis i tid till mötet. Mötet gick kanon, jag kände mig gammal och bondig men det bjuder jag på. Pratade med en ung tjej, Emelie, som jag tyckte var jättetrevlig!
När det var dags att åka hem missade jag precis ett tåg och fick vänta en hel timme vid stationen. Tur att det fanns lite affärer att kika i, jag köpte faktiskt en ny handväska, jag har letat efter en ny bra länge som jag velat ha och den är kändes bara så rätt! Jag blev kär i den på en gång!


Hemma var det mer eller mindre snöstorm, det snöar faktiskt fortfarande, det är kallt och otrevligt. Jag ska lasta nästan trettio kalvar på djurbil under morgonen, det ska bli skönt att minska djurantalet lite men det lockar inte att går ut just nu.....
Jag träffade ju också Hertiginnan af Uppsala igår, jag skriver mer om det senare idag, men jag kan avslöja att hon är så fantastisk som hon framstår som på sin blogg! Jag blev upphämtad av henne med en pumpa dragen av vita springare....


.....nä, nu överdrev jag lite, men i en flådig bil! :o)

Det är en sån där bra dag idag.....
Jag har löst problemet med tidningar på toaletten genom att helt enkelt trycka tidningar direkt på badrumsgolvet...... verkar tåla det mesta....vatten....rengöringsmedel......

Det var tvättmaskinen som läckte vatten när jag skulle göra rent filtret för att NÅGON hade stängt av tvättmaskinen innan programmet var färdigt. Jag la ut tidningar på golvet för att suga upp vattnet och så blev det som det blev..... En potpurri av Skogsland, Atl och Land Lantbruk....

Jag blir mer och mer nervös på min skitdator. Jag måste ta mig i kragen och fixa en ny fläkt till den, kanske ska passa på att kolla upp varför inte högtalarna fungerar också.
Så fort fläkten snurrar nu så låter den som min gamla moppe, det är ett helt sjukt irriterande ljud, knackar man lite på den ändrar den ljud och låter som en speedad mygga instängd i en burk.
Det skulle inte förvåna mig ocm datorn krashar ihop helt innen jag ens hunnit till det där bloggmötet.

Jag vill ha en ny superdator som klarar av photoshop och fyrtio fönster öppna samtidigt! Och fungerande högtalare skulle kännas lyxigt.

Ni som föjt min blogg vet att jag tycker att det är skoj att driva med alla dessa modebloggar.
Jag kände därför att jag måste förklara min modebloggning lite ;o) Det är ju inte så att jag är helt ointresserad av mode, tvärt om är jag en väldigt fåfäng människa när jag har möjlighet till det :o) Det som gör att jag ofta dissar modebloggar är att många, dom flesta, är så fruktansvärt enformiga. Inlägg med "vill ha", "Dagens outfit", "Måste ha", "Önskeoutfit" osv varvas om vart annat och skapar allt som oftast ganska lika och skittråkiga bloggar i mitt tycke. Jag har hittat ett par stycken som faktiskt skriver personligt som jag går in på lite då och då som är bra. Ibland går jag in på dom jag inte gillar väldigt ofta bara för att få någon slags tvärt om-inspiration att skriva! Jag är knappast någon modeslav, men är ändå väldigt noga med vilka kläder jag väljer. Jag är nog en typisk jeanstjej. Jeansen måste sitta perfekt, annars kryper det i hela kroppen på mig. Jag klarar inte av sådana som varit inne ett tag nu med hög midja och smala nertill. Jag kommer nog ha tajta jeans med mycket låg midja tills mina barn skäms för mycket för mig och tvingar mig att ha blommig kjol när jag blir pensionär!
Till jeansen har jag oftast någon kortärmad top, gillar t-shirtar med lite retro tryck på. Jag bryr mig inte så mycket om vad som är inne för tillfället utan kör mitt eget jeansrace. Jag är gammal nog att inte bry mig ;o) Som jag nämde i tidigare inlägget så är jag ganska liten till växten vilket gör att det är svårt att hitta kläder som sitter bra på mig, det finns aldrig jeans i min storlek utan jag får sitta och sy in. Jeans är nog det enda plagg där jag känner att det måste vara märkes, jag använder Lee och Rock and Republic, jeans håller ju länge och är faktiskt värda att kosta på lite. Fram för märkesjeans i mindre storlekar än 24"! Propagerar man för det så får man ätstörningar slängt i ansiktet, men jag lovar att det finns så små vuxna som är friska.
Hemma till vardags så är det bekvämlighet som står först, mjukisbyxor ääär skönt att ha och det finns ju faktiskt snygga sådana också.
Men däremot när jag jobbar ute i lagården, då får det kosta, för det gör det att ligga på topp ;o)

Hemma igen efter en shoppingtur.

Jag hade tänkt att jag skulle hitta en top, jag ville ha något nytt och fräscht tills på tisdag när jag ska till Stockholm. Men det är för sjutton skvatt omöjligt för mig att hitta nya kläder! Däremot så är jag ganska skicklig på att villa bort den manliga delen av familjen så man får spana på kläder i lugn och ro. Jag och Ellen smet smidigt iväg innan mannen hann blinka och sen började jakten på någon snygg top till mig, eventuellt tänkte jag skaffa mig en ny handväska också. Men jag gick runt i varenda affär utan att hitta något som var lite festligare än en vanlig t-shirt. Jag har väldigt svårt för modet som är just nu, långa eller breda toppar som jag drunknar i och får mig att se ut som en rumpnisse. Jag inser att min svårighet för modet som är har med åldern att göra, det är lite som att lära gamla hundar att sitta. När jag tittar på nya fina handväskor så tänker jag att min ändå är bäst, den är ju lite vintage nästan nu ;o)

Tillslut hamnade jag som vanligt på barnavdelningen.....på jC:s barnavdelning. Där finns det kläder i min storlek..... Jag önskar faktiskt att jag var både längre och bredare så jag kunde bära upp "vuxenkläder"... Men det kan ju vara ganska behändigt att vara liten också, jag kanske rent av kan åka på barnbiljett till Stockholm på tisdag *s*
Jag köpte några enkla t-shirtar med tryck på, jag gillar sådana, oavsett mode. Det går an att handla på barnavdelningen nu när jag inte jobbar på skolan längre, jag slipper höra: "Kolla!! Fröken har lika tröja som mig!"


*shit....det här liknar en modebloggning, fast med förmodligen helt omoderna kläder*
När jag ändå är igång att babbla mode så måste jag bara berätta att jag hittat en t-shirt tack vara Wysteriias blogg som jag så gärna vill ha, jag blev besatt av den! Den finns på Topshop, vet inte om den finns på någon affär i sverige.
Nu blir jag lite rädd för mig själv, jag låter som en modebloggare med "vill haaa"! Bäst jag slutar innan jag skriver "naw" också! Någon som vet bra affärer med små storlekar som inte kostar skjortan? Typ xxs...

Det har väl inte undgått någon att en vegan fått en död liten mus i sin chipspåse?
Veganen har erbjudits psykologhjälp av ICA, kanske det är Ica-Stig som har psykologikunskaper? Jag hade ju hellre pressat ICA på pengar än tagit emot psykologhjälp, men det var väl extra jobbig upplevelse eftersom offret var vegan......kul slump...
Jag tycker ändå att det är lite synd om den stackars musbebeisen, man ser ju på bilden att den ligger med sina små "händer knäppta", som i en sista bön....det är ju ändå musen som blev det verkliga offret.. undrar om den var proppmätt när den dog och sista tanken var"ouähck *ryser* jag ska aldrig mer äta chips". Så där som man själv kan tänka efter man ätit exempelvis pizza.

Foto från Aftonbladet

....det är inte dottern som luktar...

God morgon! Tänk om man var så här söt fast man var nyvaken!




Jag deckade ihop på soffan igår, inte på grund av det där förbaskade vinet vi skulle dricka utan av trötthet.

Jag och mannen hällde upp ett varsit glas vitt vin när kvällssysslorna ute var klara. Jag smuttade lite på det, jag sa högt och tydligt att "mmmmm vad gott" liksom för att övertyga mig själv att jag hade den där rätta känslan, att det var gott, att det är vuxet och moget att ta något glas en fredagkväll och bara koppla av.
Jag tror jag fick i mig tre klunkar, sen nickade jag till i soffan. När jag vaknade upp med ett ryck igen kändes det där vinet inte alls lockande. Jag hällde ut det som var kvar i glaset i krukan till min monstera-blomma, den såg lite törstig ut och kanske skulle uppskatta lite tjohej på fredagskvällen. Sen gick jag och la mig.

Jag granskade monsteran nu på morgonen, den ser pigg och fräsch ut, det gör inte jag, fast monsteran drack mer än mig. Däremot så luktar monsteran gammal fullgubbe, vinfabrik... det gör inte jag...å andra sidan har jag aldrig provat att långsamt suga upp vin genom fötterna.

Det här kan ju återigen likna en slags modebloggning ;o) Kanske håller jag långsamt på att hjärntvättas......
Läste i Aftonbladet att mode inspirerat av Grease är inne nu! Kanske ska jag damma av min rockiga mc-jacka? Ni vet en sån där kort med många dragkedjor. Skinnjacka är bland det skönaste som finns och nästan alltid snyggt. Just nu är favoritskinnjackan en i lite tunnare svart skinn med blekrosa ränder på ärmarna i mc-modell av märket Playboy.


Filmen grease är en riktig kultfilm, vi kollade på den häromkvällen när vi gick och la oss, den är ju ganska töntig....men oh så bra!
Den går ju så emot vad man vill förmedla till barn och ungdomar idag, att man ska vara sig själv och inte falla för grupptrycket. Men inte i Grease heller, John Travolta (vad han nu heter i filmen) försöker först bli som Sandy vill, och klär ut sig till en tönt, men på slutet är det Sandy som får ge med sig och blir rockigast av alla! Med svarta trikåkläder och touperat hår och en cigg i munnen. Alla blir nöjda, slutet gott, allting gott! Jag tycker det är lite roligt, skulle man analyser filmen så skulle man kunna hitta hur mycket förtryck som helst i den, men det gör inget för den är GREASE. Kanske är den ett bra exempel på hur det faktiskt oftast är, det är bara några få som är starka och klarar av att ha sin egen stil oavsett grupptryck, oavsett hur man vill att det ska vara..?



Förresten, är det inte en skrämmande åldersdefekt när man inser att man inte hann ta av sig ett plagg innan det blev modernt igen..?

Jag tycker det HÄR är modigt......riktigt modigt.
Men kan det egentligen kallas frieri? Ett frieri innebär ju att man (trodde jag) ber en specifik person att gifta sig men dig? Det lutar lite åt att eventuellt köpa grisen i säcken om Pia är så traditionell och kanske även då tänker följa andra traditioner. Hur snart bör man gifta sig efter ett frieri enligt traditionen?
Men det är roligt, jag hade aldrig vågat, kanske mest för att jag är väldigt misstänksam av mig och skulle tro att mer än hälften av brevskrivarna var mördare och psykopater och hade fetish för udda sexlekar där man knyter fast varandra i träd och dylikt.
Hur viktigt är egentligen själva frieriet?
Jag och min man är inte särskilt traditionella...jag vet inte riktigt vem som friade, han påstår att han hade friat flera gånger men att jag inte tog honom på allvar utan bara garvade. Det kan ha något att göra med att han i samma mening då föreslog ett bröllop i Las Vegas iförd Elvis-overall.
Något Elvisbröllop blev det inte, utan ett hemligt borgerligt med två vänner som vittnen och middag på cowboy-restaurangen Church Street Saloon i Gävle. Jag är helt såld på country och cowboy-stuket. När mannen frågade om jag hade tänkt mig en vit brudklänning som ser ut som en bakelse svarade jag att min vision var mer som ett "western-luder" man ser på film. Jag sydde min kjol själv och hade korsettliv till...

Inspirerad av kommentarer till det HÄR inlägget så tänkte jag berätta en grej som hände när jag jobbade på skolan som elevassistent.


Jag hade på lördagkvällen varit på en riktig hederlig "byalagsfest", i lokalen där festen hölls fanns en gjutjärnskamin som det eldades ordentligt i. Höljet på kaminen var så varmt att det nästan glödde.
Vem tror ni lyckas snubbla vid kaminen? Jo, jag.
Jag faller mot den glödheta kaminen men lyckas trots alkoholens dimma ta emot mig med ena handen för att inte landa med ansiktet först.

Det fräste till och luktade bacon...
Alla blev förskräckta och folk tog ut mig i kylan och tryckte ner min hand i snön.
Jag tyckte dom larvade sig lite, så farligt var det ju faktiskt inte, det luktade lite brännt bara!

Dagen efter så kan jag knappt röra handen, handleden och en stor del av handflata och fingrar är ett enda grötigt brännsår.
Men det ska ju mycket till innan man åker till doktorn....

På måndagen när jag är på jobbet börjar jag få frossa och känner mig febrig. Mina jobbarkompisar tycker att jag ska gå till skolsyster, hon borde ju kunna lägga om såren och tala om i fall jag bör åka till doktorn eller inte.

Jag hade inte jobbat på skolan så länge och aldrig träffat skolsköterskan förrut.
Jag går dit, knackar på hennes dörr och hon kommer och öppnar. Hon är en bohemisk dam i femtioårsåldern och pratar med en seg och entonig röst som inte reagerar på någonting.

Sköterskan: -Heeej, *skiner upp* kommer du nu?!
Jag: -Ehe...jaa....
Sköterskan: -mmm....du kanske ska hoppa upp och lägga dig på sängen på en
gång då?
Jag *tänker: hon tror att jag är någon annan*: -Nej....jag kan
stå eller
sitta....
Sköterskan: -...orkar du det då?
Jag: -Ja du
förstår, att jag har brännsskadat handen.... *visar
handen*
Sköterskan: -Jahaaaa.......vad har du gjort då då?
Jag förklarade att jag satt handen på
en kamin.
Sköterskan: -åååh...har ni kamin hemma...?
Jag *sammanbitet*
Kärringen verkar helt lost...: -Nej, jag var inte
hemMA!
Sköterskan
tittar på såret och lägger om det, och frågar sen med samma
tonlösa röst:
-Vad har du för sjukdomar annars då?
Jag *förvånad*: -...öh..jo...jag
har kanske lite ont i halsen...men inge
allvarligt...
(vad menar tanten?
Ska jag dra hela registret, gonorre herpes syfilis
klamydia eller vad?)
Sköterskan: -Jahaaa.....vad gör du om dagarna annars då när du inte går i
skolan lilla vän?
Jag: -Jag jobbar här på skolan!
Sköterskan
*fortfarande oberörd och tonlös röst*: -Jahaaa.