....det var inte sååå länge sen vi var apor...
Oh, äntligen hemma.....
För att dra dagen i korta drag så åkte vi först till mina föräldrar för att måla ägg och äta påsklunch. Som ni såg på kortet i inlägget innan så är det mer snö än vd det var i julas!
Efter lunch och fika hos mamma och pappa åkte vi vidare till Jeffs föräldrar. Där blev det smörgåstårta och vi firade Jeffs lillebror som fyllde år. Han är faktiskt fortfarande så ung att mn kan fira sin födelsedag utan ångest, i varjefall kunde jag det när jag var i hans ålder, det är efter 25 det vänder....
På väg hem från svärföräldrarna släppte jag av Jeff på gården där han jobbar till och från och där vi även köper kalvar. Han skulle köra en traktor med nån dyngtunna därifrån till oss så jag fick ta bilen själv hem.
Det var inte det roligaste, bitvis så snöade det så mycket att jag knappt såg vägen. Halt var det också och jag får nojjor av vår tunga cheva när det är halt. Jag inbillar mig att den rätt som det är tänker skicka i en lägre växel så jag får världens sladd.
Den gjorde inte det den är gången heller, men för säkerhets skull så körde jag snigelsakta.
Barnen satt i baksätet och funderade på vad människor kom ifrån. För något år
sedan berättade Ellen för Alfred att människor var apor förr i tiden och att för
jätte-jättelängesedan så var mormor och morfar apor, innan dom blev mormor och
morfar.
Nu ställde Alfred Ellen mot väggen och undrade om det verkligen var
så.
Jag förklarade att det var för ännu längre sen, långt innan mormor och
morfar föddes.
Barnen tyckte det lät rimligt, och kom fram till att det
alltså måste ha varit mormors mormor som var en apa.
Jag la ner diskussionen
om tidsperspektiv och såg fnissande mamma och pappa framför mig som apor...
Skönt att vara hemma igen, det har säkert kommit en decimeter snö. Jag har gett kalvarna mjölk i lagården och väntar på att Jeff ska komma hem. Även om jag körde som en lus med bilen så går traktorn ännu saktare...
