Mumari.se ❤ Foton

Tisdagen den 26 februari
När jag funderar över händelsen igår kan jag trots allt se en viss humor i det....
Den stackars kvigan med vitt trasselsudd på hornen vill bara vara med sin flock. Hon vet inte att hon har blivit totalt oigenkännlig. Trots råmanden är kommunikationen väldigt bristfällig.
Hon springer efter sin familj; "Vänta på mig!"
Dom är helt sjukt rädda för monsterkvigan och springer för livet, räddast av alla är tjuren, han som är så stor och stark....; "Hjälp!! Rädda sig den som kan!" Han kan inte känna igen henne en endaste liten gnutta.

Kvigan jagar efter flocken som bara springer fortare och fortare, bort från detta otyg till monster.

Tänk om Jeff skulle reagera så om jag helt plötsligt skulle sätta på mig exempelvis en slokhatt på huvudet! Han kanske skulle få panik och skena runt fram och tillbaka i huset med vitt uppspärrade ögon. Jag skulle springa efter och försöka tala om att det bara är jag, hans fru, med en slokhatt på huvudet. Men han är så panikslagen att han bara inte kan se några som helst likheter mellan hattmonstret och hans fru. Det slutar med att han hoppar rätt ut genom fönstret så glasbitar bara flyger och springer i en rasande fart till skogs och försvinner.......ja.....tänk om...