Ledsen....
Jag är faktiskt lite ledsen också......
Det är nämligen så att vi ska sälja mina älskade Highlands.
Efter städningen fick jag besök av en kille som skulle titta på dem för eventuellt köp. Jag hade precis öppnat en ny bal åt korna så att dom snällt skulle låta sig betraktas.
Allt gick bra och det blev bestämt att han ska köpa dem allihopa. Det känns bra, han verkar bra och bor inte så långt här i från, men samtidigt känns det väldigt sorgligt.
Eugen och gammelkoa kommer att gå till slakt direkt, jag förstår att det måste bli så, Eugene är ju 14 år gammal.
Det är ju mina älskade kor som jag har varit ut till varje dag, jag har suttit i deras hage oräknerliga timmar och fotat dem och sällskapat med dem.
Men jag vet att det måste bli så här, det är bara att bita ihop, om ungefär tre veckor ska dom lastas. Helst vill jag inte vara med om lastningen, jag kommer inte kunna hålla tillbaka tårarna, larvigt va?
Men eftersom det är mig dom litar på mest så inser jag att jag måste hjälpa till att lasta.....
jobbigt klart det känns, dom är väl också som dina barn !
Forstår att det är skitjobbigt!
Men det kan ju vara bra at tvara med så man får ett avslutt, du kanske tom kan besöka dom sen ?
kramar om
Ja, dem verkar ju helmysiga - och det är väl inget som säger att din relation till dem ska vara annorulnda än vad folk brukar ha till sina vanligare "husdjur". Ta det som det kommer och låt dig känna men också blicka framåt!
Lycka till nu!
Fy va trist!! :( Fattar att det kommer bli tomt...
Men nu kanske det kommer ett guldläge för dig att skaffa din minifarm iofs!? Lättskötta, behändiga mini-kossor, -hästar, -getter, -ankor, -grisar, -tapirer, -bisonoxar, -lemurer, -apor och allt vad du nu kan hitta för djur i miniformat! :)
Varför skall du sälja dem då?Varför skickar du inte iväg dem själv på slakt?Istället för att sälja dem för att slaktasmtror inte jag hängde med där...stackre där...
Hugaligen... det är aldrig skoj att måsta göra sig av med sina älskade djur på någotdera sätt... *suckar*
Det känns alltid djupt inne i hjärtat, men jag tycker det verkar på dig som om det är en "bra" kille som har bestämt sig för dem. Du kanske kan hälsa på dem någon gång sedan också ;-)
Stor, stor och varm kram
Näe, vad sorgligt!
Riktigt hemskt att behöva göra sig av med djur
oavsett sort/ras (?).
(De skulle ju lastas till mig...) -hrm-
Hade ni "vanliga" kossor oxå?
Många värmande kramar till dig!
Usch, nu börjar jag oxå gråta! Varför slakt? Kan man inte låta dom leva sina sista år på grönbete/lyckliga?? Hemska tanke :( Hoppas iaf att du kan besöka dom... Får man fråga varför ni skall sälja? :( Många kramar!
Åh så trist... oavsett om de säljs för att du måste eller för att du inte längre vill. Eftersom djur ändå är såna personligheter... o har man sen namn på dem så blir ju inte saken bättre....
Jag hade höns förut för flera år sen... (o vad har det med kor att gör???) o tamejsjutton att så fort jag namngett en höna så nog sjutton dog den på ett eller annat sätt... räven eller ålder eller.....
Hmmm långsökt koppling... vet inte riktigt själv vad jag var ute efter med min kommentar.
Känner igen mej själv i detta inlägg... Fick göra något liknande för några år sen när livet och tillvaron krävde förändringar... För att allt nytt skulle funka fick vi göra av med de flesta djuren vi hade då. Vilket kändes skitjobbigt! :-( Men med lite distans så blev det okej ändå...
Du behöver inte svara om du inte vill, men jag undrar varför kossorna ska säljas?
Ha en fin dag! :-)
Vad tråkigt att ni ska sälja dem! Men de får det nog bra, och du kanske kan hälsa på dem eftersom det inte var så långt bort de skulle flytta...
Tack så mycket för era uppmuntrande ord! Dom värmer verkligen!
Det är så att om några veckor kommer det hit andra djur, kvigor och kanske sinkor av mjölkras, därför behövs allt utrymme till dem.
Så fina de är... som jag älskar kossor...
satt i pappas stall härom dagen och bara mös... hade saknat stallukten så mycket :)
