Hundpuss!
Morgonmys med Gizmo
Många frågar hur jag redigerar mina bilder, ungefär så här har jag gjort de här fotona:
Redigerad i PsCs3, duplicerat lager, desaturate översta lagret, sen har jag suddat fram färgdetaljerna. Därefter har jag lagt på ett filter; Flaming Pear, Aetherize och sist ett standardfilter; Add Noise, för att få en grynig bild vilket jag personligen tycker kan vara fint :o)
Söta lurv-troll
Dom är så bedårande söta! Tycker ni inte det? :o)
Kommentera? Läs gärna här först! ;o) men lämna kommentaren till det inlägget du kommenterar till :o)
Extensions?
Kommentera? Läs gärna här först! ;o) men lämna kommentaren till det inlägget du kommenterar till :o)
Lilla Eugene....
Jag hade telezoomen på kameran och närgränsen är ganska lång på det så det blev inte så bra kort, dom närmade sig mig och balen så fort!
Ju närmare dom kom ju mer bråttom fick jag att bli klar med balen......respekt för deras horn......jag blev så stressad att jag råkade köra in kniven i mitt eget lår! Det blev bara ett litet sår, men ont gör det!
Eugenes stora huvud påminner om en demons huvud..... eftersom han är så mörk är det riktigt svårt att få bra kort på honom, drömbilden är ett maffigt och snyggt kort på vår tjur!
Kommentera? Läs gärna här först! ;o) men lämna kommentaren till det inlägget du kommenterar till :o)
Billiga hundar
*morr*
Gamla gubbar kan?
Jag har iakttagit honom när han mycket intresserat och på nära håll beskådat sina damers rumpor. Han utstöter mycket märkliga gnällande ljud och han ser mycket ledsen ut när hans harem går ifrån honom.
Frågan kanske inte är "om gamla gubbar kan" utan om "äldre damer vill"?
För att vara tjur är Eugene lastgammal men har god hälsa.
Jag har ännu inte sett om Eugene har något för sina uppenbart orena tankar...
Oväntat besök!
För att dra morgonen i stora drag så stod Herr Kalv ivrigt och väntade i sin box när jag och loke kom ner i lagården. Han pressade sig smidigt igenom fodergrinden och sprang fram till mig. Han och Loke hjälpte tillsammans mig att blanda mjölk och välta hinkar.
När vi var klara skickade jag in kalven i sin box igen och gick mot huset. Klantigt nog måste jag ha glömt att lägga på haspen på lagårdsdörren. När vi nästan är framme vid verandan så kommer Herr Kalv i full galopp, muandes "muammua"!
Jag har aldrig sett en kalv gå upp för en trappa så smidigt, han trippade vackert upp där och gick runt och undersökte. Dumper var lätt förbryllad över kalven....
Det var heller inga problem att få ner kalven till lagården igen, efter att vi fikat klart ;o) Han följde bara snällt efter mig, klev fint ner för trappan och sen raka vägen till sin box. Nu är dörren haspad ordentligt.....
Passa på att titta på hans fina öron...ikväll ska dom lappas och då blir han inte lika bildskön längre! Fast jag har blivit en hejare på att redigera bort knallgula lappar i photoshop ;o)
Vad har den med saken att göra?
Vad har den med saken att göra? Känner datorn av att jag just i detta ögonblick är mycket irriterad på Dumper som alldeles nyss kom in, bara för att dra en repa i hela huset med sina leriga tassar, upp i soffan och sen ut igen....
Passa dig Dumper.....vi har ögonen på dig.....
Film, hedenhösdjuren
När jag och Loke var klara med kalvarna gick jag ut till våra Highlands för att muntra upp dom med lite kross. Jag tycker så synd om dom när det är blött och lerigt i hagen.
Längst ner i hagen stod dom, jag ställde mig vid grinden och ropade;
-Kooooooossorna!
Jisses vad glada dom blev när dom hörde mig! Dom satte av i en vilt okontrollerad galopp mot grinden där lilla jag stod med hinken. Juvrerna hängde och slängde på tanterna när dom sprang i rasande fart.
Ju närmare dom kom, ju oroligare blev jag att dom inte skulle sakta ner utan i stället flyga över grinden och meja ner mig och Loke.
Dom hann stanna, dom mumsade på krossen och bråkade om vem som skulle stå var.
Jag hade fullt sjå att hålla koll på Loke, han vet inte vad elstängsel är....
Nu åkte tjuren i finkan
Undrar om våran tjur hade brytt sig om att jag hotade med fängelse när han rymde? Och hade han fått sitta i häkte några dagar efter han hade rymt första gången, hade det avskräckt honom från att rymma andra gången`?
Nä....dä tror int ja....och det är faktiskt han på bilden, Eugene som han så vackert heter!
Grön i ansiktet
Mannen har varit borta och plöjt så jag fick snällt släpa mig ner till lagårn för att ge kalvarna mjölk.
Aldrig har väl en hink med mjölk sett så makalöst äcklig ut!
Grön i ansiktet hasade jag runt och portionerade ut vällingen åt dom små ko-bebisarna.
Antingen så noterade dom inte hur dåligt deras matmor mår eller så skiter dom rent ut sagt i det, jag svär på att att jag såg att dom stod och garvade åt mig när dom trodde att jag inte såg!
Rädda Joppe har förpuppat sig, den smartskallen
Nu har han surat in sig i en sån där puppa och planerar alltså att bli en fjäril inom kort. Vart har han tänkt att ta vägen då? Ska han flyga ut mitt i blanka vintern då? Jag kan ju inte ha en fjäril flaxandes inne i huset, jag som inte ens har några levande blommor!
Jag är i och för sig inte ens säker på att han blir en fjäril, men jag hoppas det, tänk om han blir en grotesk äcklig insekt som jag blir rädd för istället....
Där får man för att man försöker vara snäll i så fall!
God Morgon, jag önskar mig vardagslyx ;o)
Dom stora barnen är så fruktansvärt morgonpigga, fast dom har påsklov nu så är dom uppe och leker tidigt om mornarna, och låter som en hel tomtearmé.
Bara att masa sig upp eftersom Loke promt vill gå upp efter han hört dom.
Idag var det en sån där underbar morgon, Ni vet, när man fläker upp ytterdörren och andas in morgonluften i soluppgången och bara älskar livet.
Not...
Jag slogs baklänges av en ohygglig stank när jag kom ner för trappan. Någon av hundarna har varit rätt kass i magen....... jag har skurat halva morgonen och mumlat okristliga ord för mig själv.....
När jag skulle göra välling till Loke hittade jag en trolig orsak till misären på golvet. Eller rättare sagt den troliga orsaken var borta och uppäten.
Ännu en gång har någon hund snott en burk med välling, malt sönder den och käkat upp innehållet. Det har hänt förut,, läs här.
Tur att jag hade ett nytt paket.
När vi går och lägger oss så stänger vi alltid dörren till köket, vår en hund har en förmåga att gå bärsärkargång och slita upp skåp och länsa allt. Nu har den lymeln lärt sig att öppna dörren. Jag brukar ställa för barnvagnen, men nu har han fått upp dörren i alla fall. Men den går att låsa med en skruvmejsel, tji får han i natt...hehe
Tänk om...... *kopierat från gamla arkivet*
Tisdagen den 26 februari
När jag funderar över händelsen igår kan jag trots allt se en viss humor i det....
Den stackars kvigan med vitt trasselsudd på hornen vill bara vara med sin flock. Hon vet inte att hon har blivit totalt oigenkännlig. Trots råmanden är kommunikationen väldigt bristfällig.
Hon springer efter sin familj; "Vänta på mig!"
Dom är helt sjukt rädda för monsterkvigan och springer för livet, räddast av alla är tjuren, han som är så stor och stark....; "Hjälp!! Rädda sig den som kan!" Han kan inte känna igen henne en endaste liten gnutta.
Kvigan jagar efter flocken som bara springer fortare och fortare, bort från detta otyg till monster.
Tänk om Jeff skulle reagera så om jag helt plötsligt skulle sätta på mig exempelvis en slokhatt på huvudet! Han kanske skulle få panik och skena runt fram och tillbaka i huset med vitt uppspärrade ögon. Jag skulle springa efter och försöka tala om att det bara är jag, hans fru, med en slokhatt på huvudet. Men han är så panikslagen att han bara inte kan se några som helst likheter mellan hattmonstret och hans fru. Det slutar med att han hoppar rätt ut genom fönstret så glasbitar bara flyger och springer i en rasande fart till skogs och försvinner.......ja.....tänk om...
När dom lurviga rymde *kopierat från gamla arkivet*
Tisdagen den 26 februari
Mannen kom hem efter att ha varit utlånad till en annan bonde igår hela dagen. Han säger åt mig att skynda mig ut, det är halabalou i hagen där Highlanddjuren går. Fort på med ytterkläder och sen springer jag ut.
I hagen rusar flocken fram och tillbaka som vettvillingar. Det tar ett tag innan jag får grepp om situationen.
När jag tittat på dom en stund ser jag att ena fjolårskvigan har något rasslande på ena hornet, ett vitt trasselsudd.
Hon springer efter sin familj och dom är fullkomligt livrädda för henne och verkar tro att hon är ett monster som jagar dom!
Kvigan själv verkar inte förstå varför dom är rädda utan fortsätter att springa efter resten av flocken.
Trasselsudden kvigan har i hornet är gammalt elband som blåst in i hagen...
Vi försöker locka fram kvigan men hon vill bara till sin familj som bara vill bort från henne.
Flocken springar i en rasande fart och ränner rakt igenom stängslet. Alla utom ena kossan som står och mumsar kross helt oberörd.
Jag ser hur urtidsdjuren liksom åker i ett långt tåg bort över åkrarna.
Jag skriker till Jeff att dom har rymt, springer och kastar mig i bilen för att försöka stoppa flocken och få den att vända hemmåt. Jag kör in på alla vägar jag kan tro leder fram till fälten där dom rusar fram, Jag kör fort som en dåre, men korna springer ännu fortare. Jag får lova att ge upp och åka hem.
Hemma står grannbonden och pratar med Jeff, korna står i hans trädgård och han vill ha bort dom så dom inte går in till hans kor.
En vild jakt med grannar inleds. Jag far runt i pickupen på åkrar och vägar och försöker få dom åt rätt håll. Nån gång ska man väl få utnyttja bilen som terrängbil....
Det är kolmörkt ute och när vi fått dom att lämna granngården måste vi ge upp.
Vi var av den åsikten att stressar vi dem inte så att flocken håller ihop så kommer dom att gå hem själva när dom lugnat sig, det gjorde dom sist. Grannen var mest orolig för sina kor så första prio var att jaga bort dem där ifrån.
Vi han se att kvigans monstertrassel lossnat men tyvärr har flocken delat på sig i två grupper. Tjuren och äldsta kon har lämnat de andra.
Jag var stressad och gråtfärdig och näsblodet sprutade av stressen, en granne tyckte synd om mig, det gjorde jag med. Hemma stod 70 hungriga kalvar och väntade på välling, vi hade inte ätit middag, det enda jag fått i mig under dagen var en 1iten macka. *svimfärdig*
Jeff fick göra lagårn själv sent på kvällen, den stackarn, jag var inne med barnen. Han hörde flocken råma i närheten innan han gick in så vi tror att dom är på väg tillbaka.
Planen nu är att vänta in dom, inte stressa, vi har kört ut flera ensilagebalar för att locka in dom i hagen och jag tror att dom kommer hem så fort dom ser att allt är som vanligt. *hoppas*
Jag hörde dom råma närmare när jag var ut med hundarna tidigt i morse, det kommer gå bra, tänk positivt.
Tjuren ska slaktas inom en snar framtid, äldsta kon med, mitt i stressen funderade man om man skulle få hit någon som kunde skjuta dom på plats, men vad tar kål på en tjur? En AK4?
*ser mig själv framför mig i camouflagebyxor pepprandes med en AK4 och ett patronbälte över axeln*
Man får väl inte skoja om sånt, det är mycket man inte får och min hjärna är utmattad och leker bara flipperspel när jag försöker tänka. 
"Jag kan både köra bil och fota samtidigt"
Rädda Joppe, död eller levande!
Klippt och klistrat från min messenger när jag berättade för min vän Mia om larven:
M@rie säger:
kolla filmen på min blogg
Mia säger:
aha oki
Mia säger:
nämen stackars liten han kommer ju dö ju
M@rie säger:
ja, alldeles säkert....
M@rie säger:
ska jag ta in han ?
Mia säger:
ha ha, nja han dör nog i vilket fall som helst, vad äter dom?
M@rie säger:
han kanske kan bo i en burk..
M@rie säger:
ingen aning, blad
Mia säger:
Hi hi ja det funkar nog kanon
M@rie säger:
fan, jag springer ut och kollar han är kvar
Mia säger:
Ja skynda skynda!!! Rädda Joppe död eller levandes!
Mia säger:
Ha nu fick han ett namn oxå!
M@rie säger:
så där ja, han ska få lite halm också
Jag hittade den lilla ludna larven! Han har älgat på snabbt och förflyttat sig flera meter! Nu bor han i en liten burk och får väl heta Joppe då ;o)
Någon som vet vad larver äter?
UPPDATE: Joppe är nu väl omhändertagen, han har fått halm och morot. Eftersom jag inte vet vad larver äter men misstänker att dom äter blad, så hällde jag i lite franska örter åt honom också!
Rusning i filéfabriken
*Rusning i filéfabriken*
Snart ska dom här småttingarna lastas på djurbilen för transport till en
annan uppfödare.
Vi har flyttat alla som ska åka till en och samma box under
morgonen. Det var lite bökigt med Loke i lagården när kalvarna skulle fösas
genom gångarna, men jag löste det genom att stänga foderbordet med en grind där
Loke fick vara under tiden och leka med diverse hinkar. Funkade finfint ;o)
Hedenhöskossorna är hemma!
Det hela gick till på ett smått komiskt sätt...
Jag och mannen åkte tillsammans för att hämta barnen vid bussen klockan två. Sen fortsatte vi på grusvägen mot Heby för att handla lite. När vi åker längs vägen ser vi en traktor som sladdar vägen ungefär trettio meter framför oss.
Traktorn får möte med en bil, bilen kör på vägsladden med framhjulet men fortsätter ändå att köra. Samtidigt får vi syn på våra kalvar på åkern.
Vi stannar och hoppar ur bilen för att försöka stoppa gubben i punkabilen. Gubben själv fortsätter frammåt i snigelfart och verkar inte ha märkt något. Jag springer brevid och vinkar och pekar att han ska stanna.
Tillslut så stannar gubben, han verkar vara äldre än Nils Poppe skulle ha varit och förmodligen direkt olämplig att framföra en bil. Poppe-gubben öppnar långsamt dörren på sin Suzuki Baleno-bil och trasslar in sig i sitt bilbälte som verkar lika ostretchigt som gubben själv.
Poppe-gubben undrar smått förvirrat vad som har hänt och vi vrålar att hans hjul är platt, har han något reservhjul? Poppe-gubben kliver långsamt ur bilen och drar upp mjukisbyxorna till armhålorna.
Vid det här laget har killen som körde traktorn också kommit för att hjälpa till. Poppe-gubben verkar nätt och jämt ha förstått att han har kört på något, obegripligt att han knappt märkt det eftersom hela fälgen har spruckit!
Medan mannen och traktorkillen hjälper Poppe-gubben att byta hjul ser jag min chans att mota kalvarna hemåt. Bilarna som står på vägen borde funka utmärkt som stopp så inte djuren springer åt fel håll.
Jag rusar ut i mocksskor på den leriga åkern. Dom två äldsta står på fel sida av ån men dom plumsar i och kommer över på rätt sida. Först springer dom åt rätt håll men sen verkar dom ångra sig.
Jag springer, och springer.....inte lätt på leråkern men vad gör man inte?
Lyckas få dom rätt kurs igen lagom tills Poppes bil är färdig.
Jag och mannen kastar oss i vår bil och kör in på en traktorväg för att se till så kalvarna fortsätter åt rätt håll. Ungarna gastar i munnen på varandra att dom inte vill att vi ska köra fast.
Vi har tur, kalvarna sprang hela vägen hem, rakt in i hagen, det var bara att skynda sig att laga stängslet igen.
Kalvarna är jätteglada att träffa resten av sin familj och springer glatt mot dom. Men familjen är inte längre säker på att dom känner igen kalvarna, tjuren blir vettskrämd och börjar panikartat trava runt i hagen med resten av djuren efter sig. Jag ser framför mig hur det såg ut när dom rymde för två veckor sedan.....det får inte upprepas!
Tack och lov lugnar tjuren sig och när stängslet är lagat är lugnet återställt i hagen.
Det känns sååå skönt att alla Hedenhös-kossor nu är infångade......
