Jag ska berätta en sak.....
Dags att gå ut till djuren, jag har suttit och segat mig alldeles för länge i soffan! Värken i kroppen är lite bättre idag och det är inte så mycket att göra i lagårn. Mannen gjorde den själv igår så jag fick ledigt.
Jag ska berätta en sak för er som faktiskt gör ont i mitt hjärta. Jag brukar inte skriva sådana saker som jag är personligt påverkad av här men nu gör jag det eftrsom det är något som kommer att påverka hela mitt liv.
Vi kommer att sluta med djuren. Inga kalvar kommer vi att föda upp och highlandkossorna kommer så småning om att åka härifrån dom också.
Det fungerar inte längre, i huvudsak för att jag inte är frisk och inte mår bra, jag har kronisk värk i kroppen och det känns som att jag mer eller mindre tynar bort. Jag älskar att jobba med djur och det känns sorgligt att jag inte klarar av det rent fysiskt längre.
Mannen jobbar ju borta mycket och det måste han göra för att dra in några kronor. Jag är ofta själv om att sköta djuren och stapplar fram som om jag vore 80 +.
Det kommer ju att ta ett tag att avveckla så det blir ju inte tomt på djur i en handvändning.
Samtidigt som det känns väldigt jobbigt att inse så känns det också skönt, skönt att få vila kroppen, det blir en konstant stress att veta att man ska ut och jobba och sen komma in med en värk som inga tabletter hjälper mot. Jag kommer förhoppningsvis att må bättre både fysiskt och psykiskt, till och från känns det just nu som om jag är helt under ytan och bara vill gråta.
Jag kommer att sakna mina små kalvar och kommer att gråta när sista kalven lämnar gården. Jag är väl bondigt larvig men djuren har betytt så mycket för mig.
Johopp, nu var det sagt, känns lite konstigt att skriva något som känns så här personligt.
*no more Marie-Cowgirl*
Den sjätte maj ska jag på magnetröntgen, har väntat flera månader på det, kanske får jag något svar på vad som är fel med min kropp då?
Nu måste jag rusa!
Ja det måste kännas sorgligt för dig men man har förstått på dina texter att Du måste ändra på ditt liv lite grann.
Du kan kanske komma på nått sätt att kunna ha djur i ditt liv utan att för den skull jobba ihjäl dig och din kropp.
Amos *som jag är väldigt nyfiken på vem det är*: På ett eller annat sätt så kommer jag alltid ha något med djur att göra, och hundarna finns ju kvar.
Mannen kommer fortsätta jobba borta på en stor mjölkgård så jag kommer alltid kunna åka ditt och få en lantbruksdos.
Men det känns tungt, eller blandat, kan man säga.
Usch - aldrig skoj att måsta göra sig av med djuren. Men faktum är att hälsan måste gå före i vissa fall. Ingen som tackar dig för att du sliter ihjäl dig och dukar under för värk och stress.
Ni kan kanske ha lite "fritids-djur" så småningom förutom hundarna. *ler* Typ mini-bondgård eller nåt liknande och ta emot besökare från storstan som vill se hur livet på landet ter sig... Ähh, bara svamlar på nu känner jag *S*
Huvudsaken är iaf att du blir lite piggare i kroppen och kan få hjälp med att reda ut vad smärtan beror på - sen får ni se hur det blir med "den stora" djurbiten i framtiden.
Kram
Eva: Du har så rätt. Det är möjligt att jag kommer vilja ha fritidsdjur i framtiden, min vision av en idyll har alltid varit typ två små kor, nåt får och kanske en gris ;o)
Men det får framtiden utvisa!
Jag försår att det känns tråkigt. Man kan ju få band till alla djur oavsett om det är söta katter, tillgivna hundar eller kalvar.
Hoppas det inte är något allvarligt fel..
Kram
Men...men....*snyft*...vem ska jag nu sälja Rustik till??? :(
Nä, det är klart att det inte är så kul att slita så och bara få ont av det. Tror det är ett klokt beslut ni gjort! Fast jag fattar att det är blandade känslor!
Oh... vad SORLIGT! :( Djur ÄR underbara. Och jag förstår att du tycker det är jobbigt att ni måste göra er av med dem!
Men... samtidigt finns det ju som du skriver kanske inte något bra alternativ. Men det är klart att det "känns", de är ju en del av din familj och ditt liv!
Förhoppningsvis kommer ni kunna fortsätta ha djur omkring er - även om de inte muuaar och tror att du är deras mamma :)
