Mumari.se ❤ Foton

Jag är lite sen jag...så nu när alla redan har bloggat om att glassbilens melodi gör barn feta så tänker jag blogga om det!
Enligt mina barndomsminnen så kan jag inte hålla med om det påståendet.
När jag var liten visste jag inte att glassbilens melodi betydde något gott. Så fort jag hörde den där hemska melodin så sprang jag för livet! Vitt uppspärrade ögon kutade jag för allt vad benen pallade. Jag mötte mina kompisar, dom sprang dom också, mot glassbilens ljud. Jag sprang ifrån ljudet, hem till huset. Jag måste ha sprungit så rasande fort att jag aldrig hann se glassbilen och därför inte kunde förknippa melodin med något gott.
Av någon outgrundlig anledning så trodde jag att glassbilens melodi tillhörde sotaren, och sotaren var jag rädd för. Fråga inte varför.
Jag sparade nog mina föräldrars öron från en massa tjat samt att jag uppenbarligen inte blev fet, motion är nyttigt.

När jag tänker efter måste jag ha haft en galet skev världsbild om mycket, vissa saker fick jag bara för mig och då var det så. Som att mamma och pappa gifte sig på Naturhistoriska Riksmuséet och att pappa hade grön mustasch. Det var ett hårt slag att växa upp och inse att jag missat flera års konsumption av Hemglass, att mamma och pappa gifte sig i en ordinär kyrka och att pappas mustasch faktiskt var en helt vanlig standardmustasch...

För er som inte blir rädda för glassbilens melodi så kan man ladda ner den som ringsignal här. Jag tänker inte göra det...