Kamphundar
Jag har haft hund hela livet. Jag kan inte förstå varför man ska skaffa en hundras avlad på kamp och ha den som sällskapshund. Jag kan inte förstå varför man ska ha en sådan hund över huvudtaget.
Jag vet att det finns tusentalt hundar som är så kallade kampraser (pitbull, amstaff...etc) som idag lever som familjehundar och "är huuuur snälla som helst".
I mina ögon spelar det ingen roll. Hur många som är hur snälla som helst har inte fått en knäpp och oväntat gått till attack?
Det kan man inte belasta hunden för. Hunden kan inte rå för att den är avlad på individer med mycket kamplust i sig. Men varör skaffa en sådan ras? För att den är fin att titta på? Det finns hur många andra raser som helst som är bättre lämpade som familje-sällskaps, eller till och med som vakthund.
Jag kan hålla med om att de här raserna kan vara väldigt snygga att titta på, men det får aldrig ligga till grund när man väljer hundras!
Jag tycker bara att det är så onödigt att välja dessa raser. Många säger att det bara är falska rykten att kamphundraser attackerar mer än andra hundar, I mina ögon spelar inte det någon roll, dess rykte är tillräckligt för att man bör fundera över lämpligare raser.
Många menar också på att exempelvis Golden Retriver enligt statistiken är den farligaste hunden som bitit flest gånger. Men det är skillnad på att bita och gå till en rabiat galen agressiv attack. Sen måste ju också rasens populäritet och antalet hundar av rasen jämföras i statistiken. Förövrigt verkar den statistiken inte gå att hitta....
Vad jag vet så finns det få renrasiga Pitbullterriers i Sverige men trots det så kallar folk i allmänhet de Pitbulliknande raserna för Pitbull. De flesta kamphundar är antagligen blandraser både inom kamphundsgruppen och har andra "mer svenssonraser" inkorsade.
Självklart så beror en stor del av hundens beteende på sin ägares uppfostran och sätt att leva. Ett hundkörkort kanske borde införas även om det i praktiken skulle vara svårt. Alla hundar kan bli farliga i fel händer.
Men att medvetaet skaffa en hund som är avlad på hundar med kamplust i sig som familje/hobbyhund, det övergår faktiskt mitt förstånd. Den enda anledningen jag kan komma på är att man går efter utseendet, och det är inte orsaker nog att skaffa en kamphund...
Håller verkligen inte med dig i det du skriver.. Jag är själv ägare av en 6-årig staffordsbire bullterrier. Många anser att staffen är en hund avlad för kamp men då har man inte läst rasens historia, de är nämligen avlade för barnpassning från början och användes som sk nanny-dogs. American Staffordshire terrier avlades för flera hundra år sedan för kamp men de senaste hundra åren har man medvetet avlat bort deån grenen och dagens hundar är stabila och trevliga utan minsta kampsinne. Det folk idag kallar för kamphundar är förorts-blandraser som korsas med det precis vad som helst och inte är det underligt att det slår slint i huvudet på en hund som är korsad på fem-sex olika raser, ibland mer, med en tvivelaktig ägare? Nej fy fan för människor som inte inser att det är inte de renrasiga hundarna och deras ägare som är problemet!
Jag kan säga dig en sak, det är aldrig hundarna som är problemet det är ÄGARNA! Dom hundar som vi kallar kamphundar i dagens samhälle är inte avlade för KAMP. Jag har själv en blandning av Amstaff och Rottweiler på 2 år. Amstaffen härstammar från hundar som tillkom för att i huvudsak hantera och hålla fast boskap, att dom sedan används till kamp det är pga. av deras otroliga muskler och styrka. Rottweilers är hundar med starkt och stabilt psyke och är en lugn, vänlig och godmodig hundras som är tålmodig med barn, tillgivna och följsamma. De är dock mycket lekfulla djur, vanligtvis upphetsade vid minsta tecken på lek. Rottweilers är snabblärda och lydiga men kräver såväl mental som fysisk stimulans för att må bra.
Så jag kan ju säga dig det att hunden blir efter hur ägaren uppfostrar den.
Dessutom tycker jag dagens media lägger all för stor uppmärksamhet runt just det du/ni kallar kamphundar. Det finns hundratals andra hundraser runt om i Sverige som biter ihjäl andra hundar eller attackerar männsikor. Men eftersom dom inte klassas som sk. kamphundar hamnar inte det i tidningar eller tv. Visst finns det folk som medvetet avlar fram hundar enbart för kamp och det går över mitt sunda förnuft att ens göra det.
Vi skaffade våran tik pga. en vän till oss hade en staffordsbire bullterrier och berättade lite om den rasen, samt Amstaff. Har haft släktingar och vänner med rottweilers som är otroligt duktiga lydnandshundar och familjehundar. Sen att det blev en blandras, det har med att vi hittade en bra kull och uppfödare med dessa två raser i.
Men som med alla andra, smaken är som baken när det gäller hundraser och allt annat. Men tracka inte ner på folk som har vad du kallar kamphundar, om du aldrig haft en eller träffat någon med dessa raser. Man kan inte bilda sin egen uppfattning enbart från media. Jag säger som hon överst, Fy fan för trångsynta människor som inte ser att det är ÄGAREN som är problemet och inte hunden. Det gäller alla raser!!
Tänkte om du ville svara på mitt inlägg eller inte. Så har jag blogg, kan ju vara bra att veta vem som skrivit lite också. (Jag skrev det andra inlägget).
Hej Marie.
De egenskaper som du beskriver hos de så kallade kamphundsraserna - att de skulla vara benägna att plötsligt och aggressivt ge sig på andra - stämmer inte med de egenskaper man ville ha för de hundar som användes i hundkamp. Aggressiva och oberäkneliga hundar var dels dåliga kämpar för att de snabbt blev trötta och dödades lätt av en lugnare hund, och dels innebar de en fara för de så kallade "handlers" som hade hand om hundrarna under matchernas gång. Sålunda fick sådana hundar inte vara med. Aggressivitet är en dålig egenskap för en hund som skall vara i hundkamp. Mentala tester som gjorts på diverse pitbull-raser visar med tydlighet att det är frågan om en lugn och stabil ras, inte någon tickande bomb.
Läs gärna "Hund i rätta händer - om hundägarens ansvar", Statens Offentliga Utredningar 2003:46. Den innehåller den information jag sade ovan, samt mycket annat matnyttigt i denna debatt. Informationen som står där om de så kallade "kamphundarna" är såväl intressant som rätt förvånande. Det som man tror sig veta om vad en kamphund är ställs snart på huvudet.
http://www.regeringen.se/sb/d/1504/a/12132
Men om raserna är framavlade för att hålla fast boskap... varför skaffar man isåfall en sådan hund som sällskapshund? Behöver du ofta kontrollera boskap? Du kanske använder hunden just till detta, då må det vara hänt.. men alla andra?
Självklart vet jag att hundars psyke och eventuella agressivitet oftast beror på ägaren. Men jag menar ändå att vissa hundar har större benägenhet än andra att bli agressiva. Det är min åsikt. Jag kan helt enkelt inte förstå varför man måste välja att ha sådana "raser" och jag skrev även i inlägget att det är blandningar med dessa raser det oftast rör sig om.
Att använda en kamphundras för att kontrollera boskap....det skulle jag aldrig utsätta mina kor för. Ursprungligen använde man ju hundarna för att konstmöra köttet genom att hetsa och bita boskapen.
Sen är jag absolut övertygad om att kamphundskorsningar oftare hamnar i fel händer än andra hunder vilket inte förbättrar dess rykte. Men det finns så många andra hundraser att välja mellan som från början inte är avlade på kamp så jag personligen tycker att det låter mycket vettigare att välja en sådan.
Självklart har du rätt till din egen åsikt :)
Jag skrev som sagt vad jag tyckte och du vad du tyckte. Jag är nöjd med mitt val av hund och kunde inte haft någon bättre än henne :)
Och svar till fundersam:
Från början var dom avlade för boskap, sedan använde man dom som vakthundar och sällskapshundar. Sen att "nutidens" människor eller rättare sagt IDIOTER använder dom till kamp gör en bara förbannad!! Och som alltid är det ägaren som skapar ett monster inte hunden. Dom lär sig av oss. Och jag har hellre en stor pålitlig hund som sällskap än en liten hund som biter och skäller på allt (Har både grannar och vänner med småhundar). Men även där är det ägarna som är problemet INTE hunden, för vissa tror sig inte behöva uppfostra hunden pga. av sin storlek.
Men men.. Detta är bara mina åsikter och alla har ju rätt till sin egen! Och tur är väl det att det finns "ägare" till alla sorters hundar.
Tyvärr hamnar ju vissa i fel fack eller fel ägares händer!
"Men det finns så många andra hundraser att välja mellan som från början inte är avlade på kamp så jag personligen tycker att det låter mycket vettigare att välja en sådan."
Eh... va? Läste du ens vad vi har skrivit här? Läste du på länken jag gav dig?
Michael: Jag har inte hunnit läsa den länken ännu, mitt svar var riktat till Malin men jag kanske glömde rikta det
Jag tänkte skriva att du kanske borde lära känna till exempel en staffe... men sen insåg jag att det spelar nog ingen roll. Du har bestämt vad du ska tycka. Tråkigt.
Nicklas Eriksson, ägare till en renrasig staffe om fem veckor.
Malin: Det där med att många låter bli att uppfostra småhundar har du alldeles rätt i. Det är nog för bekvämt att bara lyfta upp dem när de inte gör som man vill!
Jag respekterar din åsikt fullt, även om jag inte delar den. Men ändock, så är din hund väldigt fin att titta på!
Michael; Är det något speciellt stycke du syftar på i texten, ursäkte men just nu har jag inte den tiden att sitta och läsa igenom 80 sidor.
Niclas: Ja, du har nog rätt, jag har bestämt mig för vad jag tycker. Men jag kan samtidigt tro att det finns enskilda individer av de raserna som är bra hundar.
Att det finns ett kapitel som heter "Farliga hundar" hade kanske varit en ledtråd... men ok då...
Underkapitel kapitel "2.3.3 Olika typer av farliga hundar och hundägare" är speciellt intressant i denna debatt.
Jag citerar:
"De hundar som ägs av auktoriteterna inom [kundkamper], de renodlade kamphundarna, ställer sällan eller aldrig till med några problem för vanliga medborgare, men är däremot en del av ett allvarligt djurskyddsproblem. De problem som syns, och som vi kan läsa om i tidningarna, uppstår i stället bland personer som har dessa auktoriteter som förebilder eller bland personer som för att bättra på sin image eller för att de vill ha ett vapen skaffar en hund med rykte om sig att vara farlig. Ofta handlar det om en kombination av allt detta. Dessa personer skaffar alltså egna hundar, ofta "pitbulliknande", och vissa av dem tränar sina hundar bland annat genom att hålla dem under medvetet bristfällig tillsyn, detta med avsikten att hundarna på egen hand skall lära sig slåss med andra hundar. Andra använder hundarna som vapen eller låter dem gå träningsmatcher, så kallade rullningar, mot andra hundar. Som en följd av denna utveckling har det rykte som skapades kring dessa hundar då de först började omtalas i media, med epitet som "mördarhundar", "tidsinställda bomber" med mera, förstärkts ytterligare, vilket medfört att de blivit än mer attraktiva och så vidare.
"Hundar av kamphundsras kan i sig själva inte utpekas som särskilt farliga. Nästan samtliga intresseorganisationer, myndigheter, hundexperter och privatpersoner som Hundansvarsutredningen varit i kontakt med menar att det rykte hundar av kamphundsras, framför allt pitbull, fått istället beror på att de dragit till sig olämpliga ägare. Bland annat två rapporter från polisen, den ena från polismyndigheten i Västra Götaland (U 85-99) och den andra från polismyndigheten i Stockholms län (rapport 25:1999), drar denna slutsats. Ett vanligt sätt att exemplifiera att det inte är hundarna i sig som är farliga, är genom att hänvisa till schäfern: För 20 år sedan hade denna ras rykte om sig att vara verkligt farlig. I dag är det få som skulle ställa upp på detta omdöme. Detta beror inte på att rasen förändrats, utan på att de olämpliga hundägare som för 20 år sedan skaffade schäfer och satte skräck i sin omgivning i dag inte håller denna ras i samma utsträckning. I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka att precis som inte alla schäferägare för 20 år sedan var olämpliga är inte heller alla ägare till hundar av kamphundsras olämpliga i dag."
"Beträffande pitbullens mentala egenskaper, där "farligheten" ofta stått i fokus, hävdar förespråkare för rasen ofta att hunden i sig inte är farlig för människor, utan att det är ägaren som gör den farlig, det vill säga att det handlar om ett ägarproblem, inte ett hund- eller rasproblem. Detta är något som de flesta insatta bedömare håller med om. Erfarna mentalbeskrivare som testat ett antal pitbull uppger till exempel att dessa hundar i allmänhet är mycket stabila och trevliga."
"I motsats till vad många tror, är pitbull i allmänhet inte speciellt aggressiv, det vill säga den har en ganska liten benägenhet att bli arg. Faktum är att den är relativt beskedlig i detta avseende. Detta framgår dels vid traditionella mentaltester, men även då hunden slåss med andra hundar; då två pitbull slåss finns förvånansvärt lite ilska med i bilden. Det finns två skäl till att man velat begränsa pitbullens tendenser att bli arg. Det första är att en hund som slåss i ilska snabbt blir utmattad och därmed en enklare motståndare för den andra hunden. Det andra kommer sig av det sätt på vilket verksamheten kring organiserade hundslagsmål sett ut: I "piten", det vill säga ringen/gropen där hundarna slogs, handhades hundarna av för dem okända "handlers". För att dessa skulle kunna bryta slagsmålet, något som sker flera gånger under en match, fick hundarna inte ha några tendenser till att bita människor. De hundar som visade sådana tendenser gallrades bort och förde därmed inte dessa anlag vidare."
Frågor på detta?
Marie, Du har idag fått kommentarer av människor som man aldrig förr sett kommentera din blogg. De skriver en hel del och försvarar sina hundar. Jag får faktiskt känslan av att det finns en lobbygrupp där ute som sitter och "scannar" internet efter inlägg om Pitbullens farlighet och när de hittar ett sådant så slår de till.
Synd att dessa människor som försvara en hundras som faktiskt orsakar mycket smärta i samhället inte kan ägna sina medmänniskor samma omtanke.
Det finns massor med MÄNNISKOR som är livrädda för vanliga hundar, som dagligen påverkas av att det finns hundar i deras vardag. Desas människor måste ta omvägar för att komma nånstans, avstå att gå i skogen för att många rastar sina hundar lösa där, bara några exempel.
Varför måste man då gå till det extrema att skaffa sig hundar som inte bara skrämmer normalt hundrädda människor utan även försvårar livet för "vanliga".
Var finns respekten?
Kommer en lösspingande terrier skällandes mot mig i skogen när jag är ute och springer så tycker jag inte att det är roligt men jag blir inte livrädd. Kommer en BernerSennen på samma sätt när jag är ute och springer tycker jag inte heller att det är roligt men jag blir inte heller nu livrädd. Kommer det en Pitbull skällandes mot mig i skogen så blir jag livrädd.
Detta inträffar då och då och inte alltför sällan läser man om människor som blir bitna vid sådana tillfällen och får sin trygghet förstörd och kanske fysiska skador för lång tid.
Citatet ur SOU som antyder att det är OK att hunden biter andra hundar bara den förstår när ägaren eller en annan högrankad människa säger till att nu får den sluta slåss, tycker jag visar hur enkelspårigt dessa hundivrare tänker.
Tro Du att damen som förlorade sin terrier i tågkupen tycker att det är skönt att pitbullen inte bet nån människa i alla fall?! Hur skulle den pitbullen ha reagerat om terriern haft en 12-åring till matte eller husse som försöker stoppa anfallet? Hade det räckt med en terriers död då?!
Återigen, lägg lika mycket energi på att värna om utsatta människor som ni lägger på att försvara Pitbullen så skulle vårt samhälle se bättre ut
Amos: Tack, du satte ord på mina tankar. Så pass att jag blev stum själv.
Amos och Marie: Dom skannar nog inte av internet. Det jag gjorde för att råka komma hit vad att jag satt och sökte på bilder på google med texten amstaff. Prova själv :)
Jag personligen tycker inte heller om själva rasen amstaff och pitbull. Fick häromdagen dock träffa en amstaff som var hur go och trevlig som hellst men detta gör inte att jag litar på dom över huvud taget. Men en sak man ska tänka på är att alla hundar kommer i olika skepnader... Alla hundar kan bli aggresiva eller hur trevliga som hellst. Det är helt och hållet upp till ägaren hur en hund blir som vuxen. Man kan ALDRIG lita på en hund oavsett ras eller om den "alltid" är trevlig då man har den. Det kan alltid gå snett någon gång i livet.
