Mumari.se ❤ Foton

Tisdagen den 26 februari
Mannen kom hem efter att ha varit utlånad till en annan bonde igår hela dagen. Han säger åt mig att skynda mig ut, det är halabalou i hagen där Highlanddjuren går. Fort på med ytterkläder och sen springer jag ut.
I hagen rusar flocken fram och tillbaka som vettvillingar. Det tar ett tag innan jag får grepp om situationen.
När jag tittat på dom en stund ser jag att ena fjolårskvigan har något rasslande på ena hornet, ett vitt trasselsudd.
Hon springer efter sin familj och dom är fullkomligt livrädda för henne och verkar tro att hon är ett monster som jagar dom!
Kvigan själv verkar inte förstå varför dom är rädda utan fortsätter att springa efter resten av flocken.
Trasselsudden kvigan har i hornet är gammalt elband som blåst in i hagen...
Vi försöker locka fram kvigan men hon vill bara till sin familj som bara vill bort från henne.

Flocken springar i en rasande fart och ränner rakt igenom stängslet. Alla utom ena kossan som står och mumsar kross helt oberörd.
Jag ser hur urtidsdjuren liksom åker i ett långt tåg bort över åkrarna.
Jag skriker till Jeff att dom har rymt, springer och kastar mig i bilen för att försöka stoppa flocken och få den att vända hemmåt. Jag kör in på alla vägar jag kan tro leder fram till fälten där dom rusar fram, Jag kör fort som en dåre, men korna springer ännu fortare. Jag får lova att ge upp och åka hem.

Hemma står grannbonden och pratar med Jeff, korna står i hans trädgård och han vill ha bort dom så dom inte går in till hans kor.
En vild jakt med grannar inleds. Jag far runt i pickupen på åkrar och vägar och försöker få dom åt rätt håll. Nån gång ska man väl få utnyttja bilen som terrängbil....
Det är kolmörkt ute och när vi fått dom att lämna granngården måste vi ge upp.
Vi var av den åsikten att stressar vi dem inte så att flocken håller ihop så kommer dom att gå hem själva när dom lugnat sig, det gjorde dom sist. Grannen var mest orolig för sina kor så första prio var att jaga bort dem där ifrån.
Vi han se att kvigans monstertrassel lossnat men tyvärr har flocken delat på sig i två grupper. Tjuren och äldsta kon har lämnat de andra.

Jag var stressad och gråtfärdig och näsblodet sprutade av stressen, en granne tyckte synd om mig, det gjorde jag med. Hemma stod 70 hungriga kalvar och väntade på välling, vi hade inte ätit middag, det enda jag fått i mig under dagen var en 1iten macka. *svimfärdig*

Jeff fick göra lagårn själv sent på kvällen, den stackarn, jag var inne med barnen. Han hörde flocken råma i närheten innan han gick in så vi tror att dom är på väg tillbaka.
Planen nu är att vänta in dom, inte stressa, vi har kört ut flera ensilagebalar för att locka in dom i hagen och jag tror att dom kommer hem så fort dom ser att allt är som vanligt. *hoppas*

Jag hörde dom råma närmare när jag var ut med hundarna tidigt i morse, det kommer gå bra, tänk positivt.
Tjuren ska slaktas inom en snar framtid, äldsta kon med, mitt i stressen funderade man om man skulle få hit någon som kunde skjuta dom på plats, men vad tar kål på en tjur? En AK4?

*ser mig själv framför mig i camouflagebyxor pepprandes med en AK4 och ett patronbälte över axeln*

Man får väl inte skoja om sånt, det är mycket man inte får och min hjärna är utmattad och leker bara flipperspel när jag försöker tänka. "Jag kan både köra bil och fota samtidigt"