Livslång kärlek
Jag har hört folk säga att livslång kärlek är onaturligt för människan. Varför? Jag vägrar tro på det!
Visst finns den rätta för var och en, det gäller bara att hitta rätt!
Man måste alltid kämpa för sitt förhållande. Man har ett val hur man vill se på omständigheter. Man kan välja att se vardagliga småtjafs om disk, tvätt, handling etc som stora punkter i sitt förhållande, till och med som stora problem.
MEN man kan också välja att se sådan problem som små vardagliga händelser som man inte behöver lägga så stor vikt vid.
Jag tror att den eviga jämställdshetdebatten, den hysteriska könskvoteringen snarare skapar klyftor och bråk par emellan än att den gör relationen harmonisk.
Jag tror att folk i allmänhet håller för hårt på mitt är mitt och rättvisan.
Man ska visserligen inte hålla ihop bara för barnen, då lägger man en stor belastning på dem. Men man man måste ju också lära sig att leva med små vardagskonflikter. Att inte låte de små banala problemen ta för stor plats i vardagen.
Att par har svårt att få sina relationer att fungera beror nog också mycket på brådskan att stadga sig. Mycket är överilat, och många vet tyvärr inte hur det känns när man har hittat den rätta. "Det blir säkert inte bättre än så här så jag får väl vara nöjd..."
Jag har sett alldeles för många som lever i förhållanden som verkar vara mest bara praktiska, där inte ens någon illusion eller dröm om livslång kärlek finns, det är klart att gnistan som ska överglänsa vardagens tråk inte finns där.
Tro, hopp och kärlek är ett slåenda bra uttryck. Men inte i religiös mening.
För att hitta sin livslånga kärlek måste man tro och hoppas på att den finns, den kommer inte av sig själv.
Till er som inte hittat den rätta, fortsätt leta och nöj er inte med det näst bästa! Till er som har hittat, ge inte upp så lätt och skit i den benhårda jämställdheten i förhållandet!
Tror du på livslång kärlek?
Veckans Läsare är Elena! ♣ Vem blir nästa veckas läsare?
Läs även andra bloggares åsikter om malin, wollin, fotbollsfrun, relationer, kärlek, livslång, Birro, aftonbladet, expressen
Bloggkartan
Tycker din inlägg är grym bra.
Jo på sätt och viss är det många som gifter sig och skiljer sig snabbt men för andra så håller de sig gifta längre.
Mkt tror jag att vi lever i en stressad värld, allt går eller ska gå göra snabbt att man hinner inte tänka på sig själv eller varandra.
Vad tror du? jag kanske har fel men vem vet.
Jag tror benhårt på livslång kärlek varför ingår man annars ett äktenskap ?
ha en underbart solig dag
Mumme: Tackar, inte lätt ha formulera ihop mina svamliga tankar och åsikter i ett inlägg ;o)
Jag tror också helt klart att de som faktiskt gift sig kämpar snäppet mer än sambos.
Som du skriver vi lever i en stressad värld, men jag kan också tycka att man ser för mycket till sig själv, att ego-tänket går till överdrift ochinte lämnar tillräckligt utrymmer för en partner livet ut.
Så sant så sant... jag tänkte ge upp på min efter vi varit tillsammans i två manader... men L tittade på mej och sa, du kanske inte ska ge upp så lätt... och dom orden har följt med mej i snart 7 år... eller om det är 8 ;) det finns alltid pettitesser som man störs sig på, det ska "gudarna" veta, hahaha men att ge upp för småtjaft, som bråk om städ och disk faktiskt är... är att ge upp för lätt. Det är småbråken som gör livet tillsammans underbart ;)
jag måste även tillägga att folk gifter sig på tok för fort ibland, därför ger de även upp fort, öhmmm, jag har bråttom, men du fattar vad jag menar ;)
WTF: ja, småsaker man störs sig på finns alltid, överallt, men man kan välja hur man vill se på de störande småsakerna.
Att ge upp ett förhållande för sådana petitesser är inget annat än ren och skär lathet alternativt att det ligger något djupare bakom; man älskade trots allt varandra inte särskilt mycket så att det räckte.
Jag tror inte riktigt på livslång kärlek utan jag tror att man med tiden växer ihop. Visst finns det livslång kärlek med, men i många äktenskap bland gamla idag så är det vänskapen man ser mest. Det är lite helan och halvan över det hela typ. Och vad är ett äktenskap utan vänskap där man kan skratta och ha kul ihop och dela allt med varandra...
Haha ja, att benvärmare kunde vara så utmanande visste jag inte innan jag sett folks chockerande blickar. :)
Åh tack! :) Jag har en vanlig dålig digitalkamera, vet inte vad den heter med det är en Olympus. Jag vann den faktiskt. Ska ta och spara ihop till en ordentlig systemkamera när jag börjar plugga snart. Kul att ha ordentliga, fina och tydliga kort på Grim som han kan se sen när han är äldre. Blir galen på denna, måste redigera bilderna för att de ska se okej ut om jag tar inomhus kort, utomhus blir de bättre. :)
Vad spännande! Vad har du hört för fuffens? Jag är driträdd för spöken, riktigt riktigt rädd men jag tycker att det är så otroligt spännande. Har också hört kusliga saker, och även upplevt en massa knäppt. Mest hos mamma. Dessutom har jag den knäppaste grejen. Det har hänt massor med gånger att jag sovit över hos någon och så har det börjat spöka där sen efter det. Jag vet, låter helknäppt men det är många som har konstaterat det. Hos Grims farmor t.ex. började det. Och för länge sen dejtade jag en kille som blev galen nästan för att han börjat höra en massa. Och hos min far nu har det börjat smått igen när jag flyttat tillbaka, mina vänner och även jag var med om massa knäppt här förut men det la av när jag flyttade. Helknäppt! Jag kanske är medial. Haha.
Det där med orber låter ju fullkomligt logiskt. Tänkte i likadana banor igår men vill så gärna tro på allting. Orber som jag däremot har sett på teve har varit helknäppa. Vet dock inte om jag tror på just orber. Tror att spöken och andar kan ha någon logisk förklaring också. Vi människor är ju energi och när vi dör kanske den energin stannar kvar, jag vet inte riktigt. Spännande är det i alla fall.
sv: jag har inte skrivit klart inlägget, valparna skulle ut så jag klappade bara ihop datorn, men jag ska skriva ett inlägg till. =D
Men videon är en låt som spelades på min farbrors begravning för två år sedan.
Jag tror på livslång kärlek. Och som du säger många ger upp för lätt.
Kram Isabel
Det är nog både ock för min del. Trodde att min första "gube" (som jag faktiskt gifte mig med efter 4 år tillsammans) var min STORA kärlek - men hej hopp vad jag bedrog mig! Eller rättare sagt så bedrog han mig... så efter totalt 6 år tillsammans så packade jag ihop och drog.
Mitt förra ex höll jag ihop med i dryga 9 år - vi gifte oss aldrig, men var förlovade. Allt kändes såååå bra, men de sista 2 åren levde vi enbart som kompisar och vi kände att det inte funkade alls för oss så därför bröt vi upp från varann.
Min nuvarande älskling har jag hållit ihop med i 4 år, vi är inte förlovade och har inga som helst planer på att gifta oss någon gång heller. Kan kanske möjligen bli en förlovning någon gång i framtiden, men det är absolut inte säkert det heller! ;-) Däremot så trivs vi väldigt bra i varandras sällskap, trots att vi ryker ihop med varann lite nu och då. *S* Men det friskar bara upp tillvaron lite!
Livslång kärlek? Mja, kanske det kan bli det av det här - men inget går att förutse som sagt. Vad som helst kan hända!
Kram
Hallelujha! Äntligen någon som kan säga som det är.
Självklart tror jag på livslång kärlek,
och här ges det inte upp i första taget.
Varav vi nu kommit till den punkt då vi försöker som särbos ist.
Jag både tror och hoppas att det kommer bli galant på så sätt. :)
Om båda bara vill så finns det ju ingen alnledning att ge upp!
Det är allt för många i min närhet som ger upp "för lätt" eller lever ett fejkat förhållande utan glöd endast för barnens skull.
Sorgligt!
I ett förhållande ska man både ge och ta,
visa tillit, ömhet/kärlek och respekt.
:)
Jag tror på livslång kärlek!
Jag träffade min man när jag skulle fylla 15 år. Idag är jag 33 år och vi är gifta, har hus och två underbara ungar :)
Första gånngen jag kikat in här och kommer absolut tillbaks, jätte fin blogg!
Skönt att höra att det finns fler med den synen på ett förhållande mellan man och kvinna. Jag tror stenhårt på livslång kärlek, kanske för att jag hittat rätt!
Ha en härlig helg.
Mvh Rebecca
Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv ;) Man måste ju vårda sitt förhållande från båda håll.
Ja, jag tror bestämt på livslång kärlek. Nu har jag ju lovat...till döden skiljer oss åt.
