Mumari.se ❤ Foton

När jag ringde till sjukhuset innan vi åkte hade Loke 39 graders feber och rosslade kruppigt både när han andades, hostade och pratade. Han var pipig och hängig.
När vi kom fram till sjukhuset var ungen sitt vanliga vilda jag igen. Febern var kvar med annars var han som han brukar vara. Han fick bli undersökt ändå av en doktor, eller var det möjligen en ALU eller PRAO-elev?
När doktorn kommer in i undersökningsrummet smyger han raka vägen fram till Loke och knackar honom på axeln; -Hej Loke, får jag titta i din hals?
Loke blir blyg och lite sur....: -...meeeeej. [nej]
Doktorn lyssnar på Loke och låter halsen vara. Han frågar i stället Loke om han får lyssna med stetoskop. Loke svarar buttert nej, men jag drar upp hans tröja ändå. Doktorn lyssnar lite tafatt och konstaterar att det är lite svårt att höra, och ger upp.
Nästa undersökningsobjekt är öronen, doktorn frågar Loke om han har ont i öronen? Gissa vad Loke svarar? -....meeeej...
Jag tar då ett fast grepp om Loke i famnen så att doktorn kan lysa i öronen. Loke protesterar inte och visste förmodligen inte vad han svarade på. Han är visst lite röd i öronen men eftersom han själv hävdar att han inte har ont så kan det ju inte vara någon fara menar doktorn.
Vi blir hemskickade med en för mig alldeles ny upplysning; man kan ge barn Alvedon om dom får hög feber!! Ha! Tänk, den hade jag inte hört förr! ;o)

Jag kände mig både dum och irriterad, vilken tvååring svarar ärligt på frågor och låter frivilligt en doktor glo i halsen?
Han verkade tro att jag bara var en fjantig hönsmamma, men Loke lät faktiskt jättehemsk innan vi åkte!
Jag svängde in på vårat apotek hemma och handlade Alvedon, det verkar ju vara en helt suverän medicin [läs ironi]! Jag hämtade också ut en flaska mollepect, jag hade visst ett gammalt recept låg som jag kunde ta ut på.
Men jag hoppas att den inte kommer behövas!

Kommentera? Läs gärna här först! ;o) men lämna kommentaren till det inlägget du kommenterar till :o)

 

Loke provade stolt sina häftiga stövlar med döskallar och visade upp hjullastaren för Dumper!
Förhoppningsvis hittar vi en ny traktor idag som får ersätta hans gamla favorit. Lokes födelsedag kommer att firas på Furuviks djurpark. Vi ska strax göra oss färdiga och åka!
Håll tummarna för uppehåll, även om molnen ser regntunga ut.....
 

Grattis vår älskade Loke på 2-årsdagen!

En trött nybadad och lockig Loke. Han har till och med fått göra inpackning i sitt hår, för att motverka trasslet som snabbt blir som dreadlocks i bak! Många tycker säkert att det börjar bli dags att klippa honom, men vem har hjärta att sätta axen i så söta lockar?
I morgon fyllr min lilla "bebis" 2 år! Tiden går så fort!

 

En del av modelltraktorerna


Älskade leksaker.......

Loke satt och lekte med min mobil i bilen igår. Ni som följer min blogg vet nog att Loke är en riktig linslus, och han har hajat vitsen med en kamera, man kan kolla på bilden sen.
Tydligen så har han iakttagit mig och också förstått vilken knapp man ska trycka på och att egokort är något man bara ska ta :D
Kolla in det här, tur att vi hade dubbla kameror i bilen ;o)

Foto från igår

Är dom inte söta!

Loke har lycklig suttit i ett av hålen som hundarna grävt på gräsmattan. Han har kört traktor där, skördetröska, krattat och bara kurat ihop sig och myst med snutten.
Förstår ni hur stort hålet som hundarna har åstadkommit är? Jag fattar inte hur dom har lyckats på så kort tid, man skulle kunna tro att dom har en hemlig redskapsbod med spadar och jordfräs och trädgårdshandskar! Jag har nog aldrig nånsin sett dom gräva, liksom "in action"!
Men nåde den jycke jag tar på bar gärning, den ska jag hyra ut till svenska kyrkan för gravgrävning som straff!

Det blev hur som helst badbaljan för Loke när vi gick in för kvällen, sen slocknade han!

Har ni haft en bra kväll?

Loke-liten tränar inför sommaren.

Loke gjorde en i hans ögon en mycket märklig upptäckt idag när vi var och skulle byta toppen jag köpte igår.
Han hittade en skamfilad gammal hand som låg och skräpade brevid en skyltdocka!

Med skräckblandad förtjusning tog han upp handen och inspekterade den. Man såg att det verkligen kittlade i hela ungen av förvåning. Han funderade på var den skulle vara, la tillbaka den där han hittade den och upptäckte då skyltdocken! Som saknade en hand! Jag har nog aldrig sett Loke så förvånad förrut!
  

Supervolvon har tagit oss till stan idag igen. Barnen fick pengar i sina påskägg oh vi hade lovat dom att få handla något i en leksaksaffär. Ellen valde en Bratz....vad annars? Alfred valde en motorcykel och Loke ville ha allt i hela affären. Tänk vad mycket leksaker det finns som man inte ens kunnat drömma om när man var liten!


Han fick en stor plastdumper till sist...

Oh, äntligen hemma.....
För att dra dagen i korta drag så åkte vi först till mina föräldrar för att måla ägg och äta påsklunch. Som ni såg på kortet i inlägget innan så är det mer snö än vd det var i julas!
Efter lunch och fika hos mamma och pappa åkte vi vidare till Jeffs föräldrar. Där blev det smörgåstårta och vi firade Jeffs lillebror som fyllde år. Han är faktiskt fortfarande så ung att mn kan fira sin födelsedag utan ångest, i varjefall kunde jag det när jag var i hans ålder, det är efter 25 det vänder....


På väg hem från svärföräldrarna släppte jag av Jeff på gården där han jobbar till och från och där vi även köper kalvar. Han skulle köra en traktor med nån dyngtunna därifrån till oss så jag fick ta bilen själv hem.
Det var inte det roligaste, bitvis så snöade det så mycket att jag knappt såg vägen. Halt var det också och jag får nojjor av vår tunga cheva när det är halt. Jag inbillar mig att den rätt som det är tänker skicka i en lägre växel så jag får världens sladd.
Den gjorde inte det den är gången heller, men för säkerhets skull så körde jag snigelsakta.

Barnen satt i baksätet och funderade på vad människor kom ifrån. För något år
sedan berättade Ellen för Alfred att människor var apor förr i tiden och att för
jätte-jättelängesedan så var mormor och morfar apor, innan dom blev mormor och
morfar.
Nu ställde Alfred Ellen mot väggen och undrade om det verkligen var
så.
Jag förklarade att det var för ännu längre sen, långt innan mormor och
morfar föddes.

Barnen tyckte det lät rimligt, och kom fram till att det
alltså måste ha varit mormors mormor som var en apa.
Jag la ner diskussionen
om tidsperspektiv och såg fnissande mamma och pappa framför mig som apor...

Skönt att vara hemma igen, det har säkert kommit en decimeter snö. Jag har gett kalvarna mjölk i lagården och väntar på att Jeff ska komma hem. Även om jag körde som en lus med bilen så går traktorn ännu saktare...

Stressad... Jag ska strax åka till stan, jag ska träffa hertiginnan Anne innan jag åker till stockholm. Loke har roat sig själv medan jag gjort mig klar... Mannens dator demolerad...

Jag såg på tv4-nyheterna om en pojke som brutit benet och läkarna missade det, det står även om det i Aftonbladet här.

När Alfred var liten hände nästan samma sak.

Det var någon månad innan Alfred skulle fylla ett år. På morgonen när han vaknade var han allmänt gnällig, det blev bara värre under dagen och tillslut så grinade han hela tiden och kräktes. Jag ringde vårdcentralen och fick komma ner på en gång.
När jag bytte blöja på honom och klädde på honom för att åka märkte jag att han grinade extra mycket när jag rörde benet.

Väl på vårdcentralen förklarade jag att Alfred varit väldigt ledsen hela dan utan synbar anledning och att han verkade ha ont i benet.
Alfred var väldigt blyg för läkaren och grinade hela tiden. Läkaren sa att det säkert var ett virus, det var fredag eftermiddag och labbet var stängt, vi skulle ge alvedon och komma tillbaka på måndag för att lämna prover.

Jag påpekade att Alfred skrek mera när man rörde ena benet, läkaren menade att Alfred inte slutade skrika när han släppte benet så då kunde det inte vara något fel där.

Så vi blev hemskickade med diagnosen "hönsmamma" och ordination alvedon.
Väl hemma igen igen såg vi att Alfreds ben började bli mörkt, åt det blåsvarta hållet.
Raka vägen till barnakuten i Uppsala istället. Alfred blev röntgad, men jag hade faktiskt inte en tanke på att benet kunde vara brutet, ungen hade ju inte ens lärt sig gå!

När barnläkaren kom och berättade att benet var av och undrade vad som hade hänt satt jag som ett frågetecken. Han hade inte ramlat vad jag visste. Jag kände mig så dum som inte hade en aning om hur mitt barn hade kunnat bryta benet!

Samma läkare hade två veckor tidigare sett ett nästan identiskt benbrott på en bebis, den bebisen hade fastnat i spjälorna i spjälsängen. Troligtvis hade Alfred också gjort det.
Alfred blev gipsad från ljumsken ner till tårna, gipset var böjt både efter knät och foten.

En vecka senare vaknar Alfred tidigt i sin säng en morgon. Jag går nyvaken dit för att ta upp honom....
Någonting ser fruktansvärt fel ut...jag gnuggar mig i ögonen.....räknar ....en..två........tre..
..räknar en gång till...
Herregud, ungen har tre ben!
Jag var nog inte vaken riktigt för jag gick och hämtade telefonen för att ringa till Alfreds farmor för att hon ska bekräfta för mig om jag är vaken eller inte.
Enigt henne är jag vaken så jag lägger på luren och ringer till sjukhuset istället.
Alfred har på något vis tappat hela gipset, det ligger så fint brevid hans ben i sängen, det ser faktiskt ganska groteskt ut, som ett lösben!
Vi tar taxi till sjukhuset, sjukhusfolk glor på mig när jag drar Alfred i sulkyn genom korridorerna med ett "lösben" under armen.
Enligt läkarna borde det ha varit omöjligt att gipset skulle halka av, det var ju så format efter lederna!
Alfred fick ett nytt gips och var helt återställd efter några veckor.
Läkaren på vår vårdcentral anmälde jag men hörde inget vidare om det sen.

Man hör allt för ofta om läkarslarv, speciellt med barn....